lördag 25 september 2010

Det går framåt...

När Simpley blev ungefär 1 år hände något med honom. Han blev mer mottaglig för träning och kunde plötsligt hålla koncentrationen mer än 1 sekund... Sedan dess utvecklas han för varje vecka. Numera vill han träna mer och mer och mer och mer.... Han har kommit på att träning är det roligaste som finns och han kan helt enkelt inte få nog av det:)

När vi tränar agility har han en tendens att springa så fort han bara kan. Och när han gör det så går det inte att tänka samtidigt!! Ofta resulterar det då i att han far ut i ett stort ärevarv och missar då hindrena som står mitt framför nästan på honom. Nu har jag provat att säga till honom att det inte är ok att flamsa runt utan kräva av honom att han kopplar in hjärnan också och detta fungerar utmärkt!!! Så nu kändes det som om vi tagit ett jättekliv framåt! Samtidigt är jag noga med att behålla hans galenfart, men jag vill ju kunna hantera den...

Vi har också börjat med slalom. Detta tänkte jag lära in med bågar vilket verkar vara en metod som passar honom utmärkt! Efter bara ett träningspass tar han ingångar från alla vinklar och jag kan göra vilka byten som helst och vara var som helst, han gör sitt slalom utan att bry sig. Jag varvar mellan antalet pinnar mellan fyra och åtta stycken.

Igår fick vi tillfälle att valla på en flock på ca 50 snälla får som inte var så invallade. Direkt när vi kom in i den stora hagen visste Simpley vad som väntade, trots att fåren inte var inom synhåll. Det var häftigt att se hur han mycket målmedvetet drog iväg i fårens spår för att sen direkt gå upp bakom dem och börja driva. Han lyckades, utan större besvär, få alla 50 får att gå på en fin linje framåt. Ögonen gick nästan i kors på honom när han försökte hålla rätt på alla. Efter två pass var han helt slut!! Jag tror att vallningen har lärt honom hålla koncentrationen uppe även i annan träning och han blir aldrig så trött som efter han vallat. Kortet nedan visar hur det kan se ut när han vill men inte kan hålla ögonen öppna:)...

tisdag 21 september 2010

Resultattorka men ändå glädje

I helgen var vi i Tidaholm och tävlade. På lördagen var min följsamma hund som bortbytt... I hoppklassen var det en lång raksträcka sedan en threadle. Yatzi är jättesäker på denna signal och jag brukar få honom emellan hur långt ifrån jag än är. Men i lördags var det som om han aldrig hört ordet innan, han tog glatt hindrena som ett staket istället. Disk!!! Så här i efterhand undrar jag om det var för att jag skrek "fram, fram" hela raksträckan. Jag brukar bara göra det vid målrakor så jag tror han trodde vi sprang mot slutet och stängde därmed av allt annat. Men jag kände att han var taggad till tusen och gick riktigt bra, så jag hade stora förhoppningar inför agilityloppet.

Vi bråkar ju i varje start eftersom Yatzi vägrar sitta kvar. Agilitybanan var en sådan bra banan där man inte tjänade någonting på att gå ifrån hunden i starten. Det var hopp, långhopp sedan skulle man 90 grader åt vänster. Ca 7-8 meter rakt fram från långhoppet stod balansbommen, men detta ansåg inte jag vara någon fälla, den stod ju så långt bort och Yatzi är ju så följsam... Väl på start stannar jag kvar bredvid Yatzi och vi börjar springa samtidigt. Yatzi är som skjuten ur en kanon och bara far iväg som en raket rakt fram, rakt upp på balansen! Själv hann jag inte ens komma till hinder nr 2... Trots att jag skrek på Yatzi hann han nästan hela balansen innan han upptäckte att jag inte var med honom. Då såg han väldigt snopen ut... Men också väldigt lycklig... Jag kunde inte annat än le åt honom! Funderade efteråt varför han inte tog mina kommandon och tror jag kommit på det. Enda gången jag brukar starta med honom är när vi kör "klara, färdiga, gå leken". Så springer vi ikapp, alltid på hinder som står i linje och det gäller bara att springa så fort man kan framåt. Jag tror att när jag startade samtidigt som Yatzi tolkade han det som att "nu gäller det att ösa på det fortaste det bara går". Yatzi hade i alla fall en underbar attityd. Båda loppen på lördagen gick han in med en självsäkerhet och lyster i blicken som jag inte sett sedan innan han skadade sig. Så att han blev lite för galen på plan gjorde inget. Två disk på en och samma dag hör inte till vanligheterna för vår del!!!

Söndagen började men en hoppbana. Vid tre tillfällen skulle hunden efter en rak tunnel svänga tillbaka 180 grader. Inte direkt vår starka sida, speciellt inte nu när vi inte tränat någon teknik på nästan 1 år. Mycket riktigt fick vi 3 vida svängar annars ett jättebra lopp. Yatzi hade samma attityd och självsäkerhet som på lördagen. Tyvärr kostade de vida svängarna oss för mycket tid, så vi fick ingen bra placering.

Agilitybanan var en fartig bana där jag inte såg några direkta svårigheter. Jag hade nästan sista startnumret i klassen och valde att inte titta på hundarna innan. Jag var säker på hur jag skulle handla och kände inget behov av att veta hur det gick för de andra. Detta blev tyvärr vårt fall... På ett ställe på banan vände nästan alla hundar upp åt vänster, jag hade planerat att ta Yatzi runt på höger sida. Så när Yatzi efter en mur vänder upp åt vänster blir jag stillastående några hundradelar för länge medan jag stod och funderade på hur jag skulle rädda situationen. Så Yatzi hoppar muren tillbaka. Hade jag bara varit lite mer snabbtänkt skulle jag kunnat rädda det hela, men det var jag inte...

Tre disk på fyra lopp hör inte till vanligheterna för vår del. Men Yatzi var så lycklig hela helgen och hade en helt annan självsäkerhet och glädje på plan än han haft tävlingarna innan. Så med detta samt roliga banor, bra arrangemang åkte jag ändå hem med ett stort leende på läpparna!

Tyvärr fick jag inget av loppen på film, däremot finns loppen från Sofiero på länkarna nedan:

Yatzis agilitylopp Sofiero http://www.youtube.com/watch?v=xZpyMMuND4A
Yatzis hopplopp Sofiero http://www.youtube.com/watch?v=t932xmvwmWo

söndag 12 september 2010

Vinst utan egentlig vinst...

Igår var det dags för tävling på Sofiero. Jag har alltid älskat att tävla på Sofiero, miljön är fantastiskt vacker och Yatiz älskar att springa inför så mycket publik så han njuter lite extra av att tävla där.

Dagen började med en internationell agilityklass. Jag tyckte banan var tråkig och fantasilös, på 4 ställen var det att hunden skulle ta "fel" tunnelingång, annars var det inga större svårigheter. Yatzi var taggad till tänderna och gjorde ett kanonlopp. När vi kom i mål sa de att vi var felfria och gick upp i ledning. Glad och nöjd med vår insats gick jag och Yatzi på en promenad och kom tillbaka lagom till klassen var slut. Då får jag höra av andra tävlande att Yatzi rivit ett hinder men att domaren inte såg det. Jag pratar med tävlingsledaren och med domaren och de frågar mig om jag såg att han rev. Och det gjorde jag inte!!! Det var 3 hopphinder efter varandra i en sväng där man gärna ville vara före hunden efter dessa 3 hopphinder. Eftersom jag vet att Yatzi tar hindrena framför honom sprang jag på, utan att egentligen titta på honom. Domaren kunde inte heller komma ihåg att vi rivit och sa att beslutet står fast, vi vann klassen! Jag sa att jag inte ville ha vinsten, men fick till svar att det är inget beslut jag kan ta. Eftersom det var en internationell klass fick vi ett CACIAG!!! Jag har länge trånat efter ett caciag men det känns inte alls kul att få det så här, och vinsten känns ju inte som en vinst. Jag förstår beslutet, det är inte första gången någon vinner på en domarmiss och jag förstår att man inte kan använda film som bevis, tänk vad mycket tjafs det hade blivit om man tog kontaktfälten eller inte. Så jag förstår domarbeslutet, men det är inte på detta sätt jag vill vinna! Jag kan inte glädjas åt vinsten eller mitt caciag som jag i vanliga fall skulle vara själa glad åt... Men nu är det som det är och det är bara att glömma och gå vidare.

Hoppbanan var inte heller den i min smak. Men vi gör ett bra och felfritt lopp. Men det är stor skillnad på Yatzi när hindrena ligger på 40 cm eller 45 cm. På 40 cm kan han flyta över hindrena men ligger de på 45 blir det inte samma flyt än så länge. Han har fortfarande inte sin vanliga fysik och det blir extra tydligt när hindrena är maxade. Jag är jättenöjd med loppet, vi fick en vid sväng som kostade lite tid, men annars var det inte mycket vi kunde göra bättre. Tyvärr fick vi ingen bra placering (vet inte riktigt vad vi blev...).
Idag var det lagtävling i Råådalen. Morgonen började med ett hopplopp där vårt lag fick 4 säkra nollor och vann därmed klassen!!! Banan var rolig och kändes svårare på banvandringen än vad den var att springa. Agilityklassen var en lite klurig bana och också den var rolig tycker jag. Yatzi rev ett hinder, men då 2 andra hundar i laget diskar sig så var laget diskat. Sista loppet var ett hopplopp. Banan såg jätterolig ut, men när jag tog ut Yatzi precis innan banvandringen var han jättestel så jag ville inte starta honom. Gårdagen, med maxade hinder, en bana som sluttade och vått gräs slet på honom så han var trött och stel i kroppen. Eftersom laget har alla sina pinnar ville jag inte riskera att han skadar sig igen för att han inte riktigt orkar. Jag längtar så tills nästa säsong då Yatzi kan vara i sin vanliga form...

torsdag 9 september 2010

Vallning i stor hage

Igår åkte jag och Madde till Helén för att valla mina killar i en riktigt stor, fin hage. Hitintills har vi bara tränat i 25an. Där blir det snabbt stopp mot staketet men o andra sidan har hunden hela tiden kontakt med fåren. Igår ville vi att de skulle jobba på längre avstånd från mig och vi lät dem ta mer egna initiativ.

Yatzi var först ut. Han triggas igång av att fåren rör sig fort och vill gärna att allt ska gå undan samtidigt som han vill vara nära fåren. Detta är svårt att kombinera när man har lina på hundarna, vilket vi har för både hundarnas och fårens säkerhet. När fåren drog iväg långt från Yatzi ville han gärna komma in till mig och frågade mig flera gånger vad han skulle göra, fåren var liksom inte inom "räckhåll" tyckte han.

Pass nummer två och tre gick betydligt bättre. Han kom inte in till mig alls och kunde ligga långt ut i linan och driva fåren framåt. Att plocka in får som tänker dra iväg faller honom helt naturligt. Dock blir han lätt lite uttråkad när det inte går tillräckligt fort, men det hoppas jag är en tränings sak.

Simpley är betydligt mer självständig och hade inga problem med att gå längst ut i linan och driva fåren framåt. Han har en väldigt fin uthållighet, kan gå lugnt bakom fåren, som då också går lugnt framåt. Simpley hade full kontroll på alla fåren och var det något eller några får som drog ut ville han direkt dit och stoppa det eller dem. Problemet var snarare att linan var för kort eftersom han redan från början låg längst ut i den. Det fanns då inte mycket utrymme att springa upp på andra sidan flocken... Till nästa gång ska jag sätta ihop två 25 meters linor. Jag hade filmkamera med men det var så mycket att stå i och tänka på att det inte hanns med att filma:( Hoppas jag kan göra det vid något annat tillfälle, det är många som efterfrågat film på vallande sheltiesar...

Tusen tack Madde för möjligheten att lära mina pojkar att valla!!! Vem kunde ana att det bor så mycket vallhund i sådana små pälsbollar?:) Tack även Helén för lån av hage och får!

tisdag 7 september 2010

Helgens tävlingar

I lördags var det tävling i Lund. Hoppbanan var en lätt bana utan direkta fällor eller svårigheter. Med startnummer 72 hann jag titta på en hel del hundar innan det var vår tur. Det var många som blev felfria och jag bestämde mig för att satsa allt och köra på marginalerna med risk för disk eller rivning. Men hellre det än felfri och komma på typ 15e plats... Yatzi och jag gör ett näst intill prefekt lopp, vi tappade dock tid i slalometYatzi halkade till och fick ett stopp men han redde själv ut det och fortsatte. Vi slutade på en 4e plats vilket jag är väldigt, väldigt nöjd med.

Agilitybanan kändes också väldigt lätt, inga direkta svårigheter. Klockan han nog bli ca 18.30 innan det var vår tur att springa och jag kände mig inte alls laddad eller fokuserad. Men det var bara att gå in och köra. Också där gör vi ett riktigt bra lopp och slutar på en 2a plats av ca 70 startande tror jag det var! Yatzi kändes riktigt laddad och explosiv i båda loppen. Det enda jag är missnöjd med är våra starter... När Yatzi är så laddad som han var i lördags är det som om han har ett gummiband i rumpan, han kan bara inte sitta kvar utan asar sig längre och längre fram. Jag ägnar säkert minst 30 sek innan varje start till att få han att stanna kvar och jag kan inte gå längre än 1/2 meter från första hindret. Så här dåliga starter har vi inte haft på flera år:( Problemet är ju att på träning sitter han som ett litet ljus oavsett vad jag gör.

Foto av Andkvist
Söndagens tävling gick i Höör med agilityklassen tidigt på morgonen. Det var ingen bana jag kände något speciellt för, några fällor men inte mycket handling. Yatzi kändes jätteseg hela loppet, han kom liksom inte igång. Dessutom rev han ett hinder, men det var mitt fel som vanligt som kallade på honom när han var i luften och då vet jag ju att han tappar bakbenet (dumma mig som aldrig lär mig).

Hoppklassen var en riktigt klurig men underbart rolig bana! Jag älskar tekniskt svåra banor och jag behöver det för att jag ska jobba loppet igenom. På lätta partier eller lätta banor blir jag passiv och slarvig. Den här banan var full av fällor och dessutom ställde den krav på bra och varierande handling, man kunde inte slappna av någonstans! Me like!!! Yatzi och jag gör ett klockrent lopp, alla svängar sitter som smäck och slalomingången var svår men jag litade på Yatzi och lät honom klara den på egen hand vilket han naturligtvis gjorde. Allt gick perfekt till näst sista hindret... Det var ett staket med 3 hinder där de skulle runt hinderstödet på sista hindret. Yatzi blev så tight på hinder nummer 2, han hoppade i princip parallellt med hoppribban och jag var lite efter så när han är på hinder nr 3 och jag egentligen skulle ta honom runt hinderstödet mot mig är jag inte alls rätt placerad så Yatzi hoppar även det hindret nästan parallellt med hoppribban. Jag inser att jag inte kan kalla tillbaka honom runt stödet eftersom hans riktning är helt åt andra hållet. Hade jag varit lite kvicktänkt skulle jag gjort ett bakombyte istället men det var jag inte... Jag blir tvungen att springa utom det 3dje hindret medan Yatzi svävar ut i en stor båge innan vi lyckas ta oss till sista hindret. Detta kostade oss väldigt mycket tid tyvärr:( Vi slutar på en 8e plats.

Tyvärr fick jag inget av helgen lopp på film.

Jag är jättenöjd med helgens tävlingar! Lördagen gav fina resultat, men mest nöjd är jag med söndagens hoppklass trots min miss. Trots att Yatzi vilat från agilityn totalt 8 månader av 10 och inte tränat någon handling eller teknik sedan förra sommaren fixar han alla svårigheter. Det löna sig med bra grundträning och en stor portion rutin på det!!