Full fart hela julen

Det var full fart hela julen för hundarna. Redan dagen före jul blev vårt hus fullt av folk, barn och vuxna, som stannade hela julen. Alla ville ut och promenadera eller springa (stadsmänniskor som kom ut på landet;)). Simpley var på sin första löprunda på julafton och gjorde det med bravur, rena naturbegåvningen! När hundarna inte var ute i skogen var de med i ”kaoset” inne. Milo försåg sig med lite av varje från julbordet (!), Luna passade på att sitta i knät på så många som möjligt och Simpley var för ovanlighets skull med och ”umgicks” trots fullt stim och stoj.

Jag återanvände de fina julstrumporna Luna och Simpley fick av Johanna förra julen och fyllde deras strumpor med en massa gott. Milo fick också en strumpa så klart, dock inte lika fin som de andras, men med lika gott innehåll.

 

När julen var slut och alla åkte hem hann siste man knappt ut ur dörren förrän hundarna hade slocknat, helt utslagna. Det är sällan jag ser dem njuta av lugn och stillhet som de gjorde då.

Igår fyllde Felicia 2 år och vi hade kalas. Så det var återigen fest och hundarna ville vara med och stimma.  

Mellan jul och födelsedag har jag hunnit med ett agilitypass med Simpley och Milo. Jag körde en ren motivationsbana med Simpley och Milo fick springa valda delar av den. Idag hoppas jag att jag ska hinna köra ett pass till, lite mer svårigheter för Milo och fortsatt lätt och fort med Simpley.

God Jul!

De senaste dagarna har vi julpysslat här hemma, bakat pepparkakor som vi spritsat, klätt granen mm. Så nu börjar det kännas att det snart vankas jul!!!

Vi önskar alla en god jul!

Varg!

För några dagar sedan var den någon som såg varg bara ett par hundar meter från där vi bor!!! Förutom att det är läskigt nog så var jag och Simpley ute och gick just där vargen sågs, precis vid den tidpunkten. Jag har räknat ut att vi kan ha varit allt från bara några meter till max 100 meter ifrån den!!! Jätteläskigt!!!! Jag är så lättad att jag bara hade Simpley med mig, han går max 10 meter ifrån mig och lämnar sällan stigen.

De senaste dagarna när jag varit ute med alla hundarna i skogen har Milo och Luna fått gå i koppel. Inte för att Luna springer iväg men hon går gärna lite för långt bakom oss emellanåt. Jag har även pratat med hundarna hela tiden eller sjungit, allt för att vargen ska höra oss på långt håll om den nu är kvar i vår skog.

Egentligen tror jag knappast att den är kvar, vår skog är rätt liten och där finns inte speciellt mycket vilt, men jag kan ju inte vara helt säker.

Simpley ligger alltid ute och sover vilket jag inte alls tycker om med tanke på vargen. Jag försökte hålla honom inne första kvällen men han blir som en osalig ande, vankar från dörr till dörr och gnäller. Så jag gav upp, han får ligga ute och sova, han ligger trots allt precis utanför dörren.

I övrigt är det lugnt på hundfronten. Körde dock ett kortare agilitypass med både Simpley och Milo i förra veckan. Ingen av hundarna har tränat agility på jättelänge. Simpley trodde inte det var sant att han skulle få träna men blev överlycklig. Jag byggde en velodrom med två långa, böjda tunnlar och två hopphinder mellan på varje sida. Väldigt basic för Simpley men det är precis vad han behöver nu, att få känna att han orkar och få upp självförtroendet. Han fick ha ribban på 15 cm. Vi sprang ett par varv med lite variation och handling. Han älskade det, men blev trött fort vilket jag visste att han skulle bli. Men det känns skönt att jag så smått kan komma igång med honom igen!!

Med Milo kändes det som om vi tog vid där vi slutade. Han sög fint mot tunnlarna och sprang självständigt.

Milo 7 månader och årets första snö

I helgen kom årets första snö! Underbart tyckte hundarna! Milo som aldrig sett snö förut var länge ute och åt och nosade i trädgården. Sen när vi var ute och lekte kom han på det fantastiska med snöbollar:)

I lördags blev Milo dessutom 7 månader, en stor kille nu!

Jag har fått svar på Simpleys blodprov och allt ser fint ut förutom hans järnvärden. Så nu kan vi äntligen börja komma igång så smått och han kommer bara att bli piggare även ifall det kan ta tid efter en Borreliainfektion.

Foton från helgen:

 

Oturen fortsätter

Jag har fortfarande inte fått svar på alla Simpleys blodprover. Men oturen fortsätter att förfölja honom. I fredags hörde jag hur han skrek till ett par gånger utan att det egentligen hände någonting. Jag såg då också att han inte vred huvudet åt höger. Han sneglade bara med blicken och sen vände han hela kroppen. Vid närmare undersökning visade det sig att han fått en rejäl nackspärr. Jag kan inte säga vad som utlöste det, men det kan ju även hända oss människor att vi får nackspärr utan någon speciell anledning som vi vet om.

Jag såg på Simpley att han hade rejält ont. Han gjorde några tappra försök att hänga på de andra hundarna när de skällde, men slutade direkt och kröp ihop och la sig. Det gjorde för ont... Efter behandling kunde han vrida på huvudet men han var fortfarande besvärad av det och jag tror det har värkt i hans huvud/nacke ett par dagar. Han börjar bli bättre nu men är inte helt återställd än. Han ska få en till behandling om några dagar och efter det hoppas jag att det släpper.

Har inte denna lilla hund haft tillräckligt med besvär? Just nu känns det som om vår agilityträning är långt borta...:(