måndag 29 september 2014

Kontaktfälts beteende

För drygt en månad sedan var jag uppe hos Jenny och tränade med Milo. Det var otroligt givande och framför allt nyttigt för Milo eftersom han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. Han var väldigt förvirrad i början och ofokuserad men när han insåg att det var agility vi skulle syssla med blev han snabbt 100 % fokuserad. Tiden gick fort och jag fick bekräftat våra svaga punkter som jag ska jobba vidare med. Vi diskuterade sedan kontaktfält. Jag har tränat nosdutt med Milo sedan han var liten eftersom det är en metod som jag kan. Jenny tyckte dock att vi skulle köra running contact. Hon menade på att jag har en hund som i princip är färdig handlingsmässigt och han ska inte börja tävla förrän om ca 6 månader så vad ska jag annars träna på under denna tid? Hon rekommenderade mig inte att köra RC utan bestämde att vi ”SKA” köra running (lite ironiskt så klart). Hon rekommenderade starkt att om jag kör med godis ska jag ha en ”Manners Minder”.

Jag kände mig lite avig mot det i början men beslöt mig till sist för att ge det en chans. Dock har jag inte köpt en manners minder utan tänkte prova med skål först för att se om vi ska gå vidare med RC. Så förra veckan införskaffade jag en bräda och satte igång. Milo bara älskar denna träning!!!! Han gasar på för fullt över brädan och har fullt fokus framåt. Både skål med godis och när jag kastar leksak funkar men dock tycker jag det är svårt att ”tima” när jag ska kasta leksaken och dels blir det inte alltid så rakt, så jag beslöt mig för att köra med godis. Första och andra passet gick klockrent. Tredje och fjärde passet började han helt plötsligt ta världens hopp på slutet av brädan. Eftersom jag hade skål fick han ju belöning i alla fall men de gånger han inte hoppade fick han extra belöning från mig och massor av bus. Men under femte passet hoppade han 95 % av gångernaL Oavsett hur långt från brädan vi startadeL Så på de få pass vi körde hittade han en perfekt teknik för att hitta avstamp så att han kunde ta ett jätteskuttL Känns inte som en bra början på vår RC träning… Men eftersom Milo tycker den här träningen är så himla rolig har jag bestämt mig för att fortsätta med den. Så i helgen beställde jag en manners minder så att jag kan belöna bara bra försök. Jag smygtränade i helgen med hjälp där belöningen från skålen uteblev när han hoppade, vilket var många gånger på raken! Söta Milo ger inte upp i första taget utan gasar på i alla försök trots utebliven belöning. Min tanke är att om jag kan få honom att verkligen förstå redan nu hur han ska utföra sitt beteende så borde jag ha mycket igen sedan när jag väl börjar höja brädan?.  Jag har som sagt ingen erfarandehet av denna typ av träning men Milo är en smart hund som vill göra rätt och som gärna kämpar på fast belöningen uteblir.
Jag får återkomma med hur det går när vi sätter igång igen med träningen. Först ska vi få vår Manners Minder och sen måste Milo tränas in på den så att den drar lika mycket som skålen.  

måndag 15 september 2014

Att åka på tävling...

...och inse att man inte kan starta, hände oss i helgen. I lördags gick "Sofiero" av stapeln men i år hölls utställningen/agilitytävlingen inte på Sofiero utan i Eslöv.

Barnvakt var fixad och jag och hundarna var på tävlingsplatsen strax efter 8 eftersom det brukar vara långa köer in till parkering och veterinärbesiktning. Banvandringen började först 9.15. Med startnummer 3 värmde jag upp Simpley redan innan banvandringen och såg då att han krummade med ryggen. Magont tänkte jag eftersom han får det lite då och då. Det brukar dock gå över ganska fort och jag var säker på att det skulle släppt till efter banvandringen. Men efter banvandring när jag tog ut honom ur buren såg jag att det inte alls var magen som spökade utan han hade fått nackspärr igen… Precis som de andra gångerna detta har hänt kan han inte titta åt höger utan bara åt vänster. Kallar man på honom från höger vänder han hela vänstervarvet runt. Dessutom har han jätteont och vill helst bara gå och gömma sig och vara i fred. Så det enda jag kunde göra var att stryka oss från tävlingen. Så snopet när man redan där lagt 3 timmar på morgonen för att ta sig till tävlingen i god tid och var ”startklar”. Så vi vände hem utan att få något uträttat. Fast med Milo fick jag något uträttat då vi träffade Birgitta, hans uppfödare. Hon mätte honom och fick manken till 39 cm. En bra agilityhöjdJ
Simpley stackarn fick behandling på eftermiddagen men nackspärren släppte inte helt utan han har varit dämpad hela helgen. I lördags var han riktigt låg, trots att han blev behandlad, igår var han något bättre men fortfarande dämpad. Idag ska han behandlas igen och förhoppningsvis släpper det helt då men det blir några lugna dagar nu. Stackars liten, han har så mycket otur hela tiden…