Milo drygt 9 månader

Tiden bara springer iväg. För över en vecka sedan blev Milo 9 månader. I samma veva började han lyfta på benet när han kissar (om än lite trevande). Så han börjar bli en riktigt stor kille:) Han har även blivit mer vuxen i sitt sätt att vara. Han har lättare för att gå och lägga sig, istället för att stimma med, när det är stökigt runt omkring honom och, ett mycket bra och, han har i princip slutat stjäla mat från bordet i tid och otid!!!!

Milo har förhoppningsvis växt färdigt på höjden. Jag har inte fått honom mätt utan bara försökt mäta själv, vilket inte blir så exakt. Men om jag jämför med de andra tippar jag på att han mäter ca 37-38 cm i manken. Han börjar även få riktigt mycket päls.

Milo har än så länge inte lärt sig att sheltiesar inte kan gå in i snår och buskar utan att få halva busken med sig ut, så allt som oftast får jag plocka hans päls från nyponkvistar, sly mm.

Förra veckan hade jag några riktigt bra grundträningspass med Milo där jag började lära in "back", "vänd", dolda tunnelingångar samt ett par andra handlingsregler. Han tänker så det knakar och lär sig blixtsnabbt. Det är så roligt att träna honom och jag får påminna mig själv att vi inte ska ha bråttom och bara köra små korta pass.

Jag har inte hunnit ta något "9-månaders foto" (kommer senare) så det får bli ett foto på hela gänget från en av våra terräng promenader. Jag märker hur stor nytta all snöpulsning och bus i snön har gjort Simpley så när snön försvann fick jag komma på andra sätt att bygga upp honom. Det enklaste (och billigaste) är att gå i terräng. Det är så lätt att bara gå på sina vanliga stigar (dessutom tycker mina hundar det är roligast för det är ju där andra hundar har gått). Men en promenad om dagen får de stå ut med att gå i mossa, över kalhyggen och över, eller under, stock och sten. De får även hoppa upp på stenar, stubbar och allt annat som naturen erbjuder.

Uppdaterat släktförhållande

2011 skrev jag ett inlägg om att Yatzi och Simpley var släkt, vilket var rätt otroligt, se inlägget i länken, Släkten är värst  . Alltså är Simpleys gammelfarfar Milos pappas gammelfarfar! Släkten är verkligen värst...;)

Milo ser betydligt större ut än Simpley här, men det beror på att de står i en backe och Simpley står längst ner.

Simpley har stulit en plastpåse som han vill att någon ska försöka ta

Banan öppen igen

De senaste dagarna har vi haft regn på nätterna och soligt och varmt på dagarna vilket har gjort att snön har försvunnit väldigt fort. Och eftersom min agilityplan har ett suveränt underlag kunde jag idag ställa ut mina hinder och köra igång igen!!! Både jag och hundarna njöt i solen!!

För Simpleys del byggde jag en fartig och lätt bana på 22 hinder (det var länge sedan han sprang en hel bana). Glädjande nog tycket jag återigen att han hade jättefin fart och fint tryck! Men efter två varv hade han tagit ut sig helt och var trött. Det blev vila och sen fick han köra lite kortare kombinationer med tunnlar som han älskar. Äntligen börjar min Simpley komma tillbaka!!!

Milo fick köra en kombination med rätt många hinder där jag la in framförbyten. Han fixade detta galant. Nu känner jag att han har så fint hindersug att det är dags att börja träna mer "finlir". Istället för att köra kombinationer kommer jag den närmsta tiden att lägga fokus på separata signaler.

Försmak av våren

Igår var det vår i luften! Fåglarna kvittrade, det droppade från taken och solen värmde så smått. Hundarna fick vårkänslor och busade om möjligt värre än vanligt.

Skaren var lite svår att springa på...

Gårdagens aktivitet...

...och träning för hundarna bestod av att springa upp och ner, upp och ner, upp och ner för pulkabacken! Min träning bestod av att bära upp en två-åring på ena armen och en snowrace eller pulka på andra armen upp för backen om och om igen. Som belöning fick jag åka ner:)

Igår var första dagen man kunde känna att det snart kommer en vår. Nästan fem grader plus, lite sol och vindstilla. Vårvinter kallat lite längre norrut. Underbart!

Milo var den (som vanligt) mest ihärdiga när det gäller att hänga på

Simpley tog sig lite mikropauser då och då och satt och tittade (eller sov?) när de andra sprang

Luna valde att stanna vid huset delar av eftermiddagen, hon hade fått nog av spring i snön.