fredag 19 december 2014

Vintervila

De senaste veckorna har det blivit ganska mycket träning för hundarna, framför allt Milo. Simpley får alltid göra det Milo ska göra före honom men för Simpleys del är det inte precis någon utmaning, men han tycker det är roligt att få springa. Men nu när det är dags för jul, 3-års kalas, nyår och massa aktiviteter inplanerade finns det ingen tid för träning. Efter vårt uppehåll i oktober var min träningsmotivation på topp men nu efter några veckors intensiv träning känner jag att den börjar dala. Så jag ska i alla fall njuta av ledigheten:)

Och i januari och februari har jag bestämt att hundarna ska ha agilitypaus. Så från och med nu blir det ett längre uppehåll med träningen. Dock kommer jag att köra några korta pass Running Contacts med Milo när tillfälle ges. Ett pass tar bara några minuter så det ska vi nog kunna klämma in. Han får numera springa ner för balansen när vi tränar med Manners Mindern för han gör det så bra. Än så länge står jag bara still men om några pass kommer jag att börja röra på mig. Men när vi tränar med leksak är vi kvar på lastpallarna för då har han en tendens att hoppa lättare. Svängträningen kommer jag att lägga på is tills vidare. De få pass jag får in vill jag fokusera på att få färdigt när han springer rakt fram. Sväng efter balansen behövs knappast förrän i klass 3 så vi har åtminstone våren och sommaren på oss att träna in det.

Dock är Milos vippa fortfarande katastrof (jag har skrivit på detta i tidigare inlägg)! Jag har verkligen lagt mycket fokus på den den senaste tiden för att få en färdig vippa, men den blir helt enkelt inte bättre. Att hoppa upp från sidan och slå ner den är inga problem. Om jag sätter en pinne under "toppen" och han får springa upp hela vägen, få godis och att jag sen slår bort pinnen och han får ett "okej" kommando är inga problem så länge pinnen är där. Jag kan köra detta 100 gånger, tar jag sen bort pinnen en gång så att han får göra vippan helt självständigt är vi tillbaka på ruta 1 igen efter denna enda repetition. Då stannar han innan halvvägs på vippan, slår försiktigt över den och sen går ner för den:( Trots att det står en godisskål precis där vippan slår ner. Och Milo som i vanliga fall kan hoppa ner för ett stup för en liten godis... Jag kände under ett pass att jag ger upp, han får ha en urusel vippa. Så jag la in några hinder före och något hinder efter, satte en skål med godis precis där vippan skulle slå ner, och tänkte att han kanske skulle få upp lite intensitet och energi när vi sprang kombination så att han fick lite driv fram till skålen, men nej. Vippan blev sämre för varje repetition istället:( Som sagt, den är rent urusel och jag kan inte få han att utföra den ens okej.






fredag 5 december 2014

Mer Running Contacts

Jag kör inte efter någon speciell metod nu när jag tränar in Milos kontaktfält. Det borde vara som att träna in vilket moment som helst med en hund, sunt ”hundträningsförnuft” och lite fantasi så borde det funka!

Igår kände jag att jag ville hitta på något mer än att bara springa nerför plankan eftersom Milo gör det så himla bra, så jag la till ett hopphinder efter brädan. Milo fick lite extra tryck i stegen och tyckte det var jätteroligt! Nedan finns två filmer från detta. Vi hade hållit på ett tag så han hade inte riktigt lika bra fart som vid de första repetitionerna. På första filmen, den sista repetitionen, gör han ett litet skutt som jag inte godkänner (har ju skrivit om detta tidigare). Det är som sagt ett litet hopp bara men jag tror att det blir större framöver om jag tillåter det.



 
När jag sen tränade annat på agilityplanen kunde jag inte låta blir att se vad Milo gjorde på riktiga balansen. Han har aldrig varit uppe på balansen förut men tyckte inte att det var något märkvärdigt att gå upp där. Sen gjorde han jättefina kontaktfält!!! Han fick bara prova tre gånger och vi kommer inte att träna där mer, vi fortsätter med vår planka steg för steg, men det var häftigt att han satte alla försöken så fint! Film nedan.



Något han var mindre bra på var när vi tränade RC med leksak… Jag använder alltid leksak när vi tränar kombinationer och banor och där har han fullt fokus framåt och koncentrerar sig jättefint. Men när jag skulle prova att kasta hans leksak på brädan var han allmänt flamsig och tramsig. Han glömde helt av vad han skulle göra, hoppade av plankan halvvägs för att kunna springa fort till sin leksak och när han väl sprang hela brädan tog han ett jättesprång längst nerL Jag provade att lägga brädan helt på marken men då sprang han först knappt på den och när han väl gjorde det så tog han ett jättehopp varje gång…  Så jag fick ta fram våra bågar som vi hade i början av vår träning när han också hoppade vid varje försök. Då dämpade han sig lite och skärpte sig. Sen kunde han springa på brädan i vinkel också och knappt ha bågarna där. Jag tror inte det tar många pass innan han inser att det är samma beteende som gäller även om det är leksaken som kommer som belöning eftersom han är van vid den från agilityträningen men de närmsta passen vet jag vad vi ska ha som belöning…
Jag gillar att hitta svaga punkter och jobba vidare med dessa!! Tror också att detta utvecklar hundens förstående för beteendet mycket bättre än om det blir 100 % rätt varje gång.

tisdag 2 december 2014

Milos RC

Milo har verkligen förstått att han ska springa hela vägen ner på plankan. Vi har ju haft perioder där han har hoppat 99 % av gångerna men det var länge sedan nu. På ett sätt tror jag det var bra att det blev fel för då fick han tänka till och komma på vad som var rätt. Rakt fram är han 100 % nu oavsett vad jag gör eller var jag befinner mig. Jag försöker ändå "skynda långsamt" och inte höja upp brädan för mycket på en gång (det blir en lastpall åt gången) och jag ser alltid till att han får ett par pass på varje höjd fast han gör alla rätt från första passet.

Däremot tycker jag svängarna är svårare. Jag har inte riktigt bestämt mina kriterier, typ är det ok om han trampar på hörnet av brädan eller var vill jag egentligen exakt att han sätter sina fötter? Det låter kanske lätt att bestämma men när jag väl står där ute och han springer blir jag tveksam ibland och så här i början vill jag hellre fria än fälla även ifall jag inte är helt nöjd med vad han gör. Han har även en tendens att ta ett litet skutt längst ner vid svängar och det vet jag att jag inte vill ha. Men när han då gör det här lilla skuttet men vid just den repetitionen springer han jättefint och rundar hörnet längst ner måste jag ju belöna för det... Svårt, svårt. Och jag har inte bestämt hur tighta svängar jag ska lära honom, kanske räcker det med att han kan svänga 90 grader eller ska jag ha två olika kommandon för 90 graders sväng och 180 graders sväng??

Som sagt, att springa rakt fram har vi full koll på nu men med svängträningen återstår det en hel del... Nedan en kort film när Milo springer på brädan rakt fram.

tisdag 11 november 2014

Uppdatering av läget

Den senaste månaden har varit rena sjukstugan här hemma. Så det har knappt varken funnits tid eller ork för någon hundträning.

För några dagar sedan blev Milo i alla fall 1,5 år och kan numera rent officiellt tävla agility. Dock har vi en bit kvar innan vi är redo. Tänkte sammanfatta hur långt vi har kommit och vad vi fattas.

Rent handlingsmässigt har vi kommit långt. Han har ett suveränt hindersug men är ändå lyhörd så handlingsmässigt skulle han nog klara en klass 3 bana. Vår stora svaghet är att han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. För några veckor sedan var vi hemma hos Pia och då var han allmänt förvirrad, sprang förbi hinder, tittade jättemycket på mig och såg inte tunnlar mitt framför honom. Så helt klart måste han få chans att komma ut och träna på andra banor och andra hinder innan han är tävlingsklar.

Slalomingångar är han också suverän på, sätter i princip alla. Utgångarna är det värre med:( Han har alldeles för bråttom så han går alltid ur sista porten om vi kör slalom i kombination med andra hinder första gången vi kör kombinationen. När jag säger åt honom att skärpa sig tittar han bara helt oförstående på mig. Så varje gång måste jag sätta upp bågar som han får springa med ett par gånger innan jag kan ta bort dem och han tar hela slalomet. Så vår kommande träning består av att jag måste flytta runt slalomet på banan och sätta in det i olika kombinationer så att han lär sig göra klart hindret.

Däcket och platten fick jag för bara några veckor sedan. Dessa hinder lärde Milo sig direkt, inga konstigheter även ifall han behöver träna upp större säkerhet på båda hindrena, så jag måste ta med dessa i kombinationer/banor framöver.  

Vår största akilleshäl är vippan. I våras hade vi kommit långt med detta hinder men så trillade Milo ner högst uppifrån och slog sig rätt illa i ryggen. Efter det blev han rädd för vippan och jag har helt enkelt inte fått till det efter det. Jag har provat olika metoder, att han får springa upp på den och jag håller emot tills han är längst ut då jag tar ner den. Misstänker han att den ska röra på sig smyger han sista biten, vilket jag så klart inte vill. Har även provat att ta andra vägen, dvs bygga upp lastpallar under och ta bort en i taget succesivt. Ligger det lastpallar så vippan inte alls rör sig springer han upp i bra fart men det räcker med att jag bara tar bort en lastpall så början han smyga upp sista biten. Jag tränar även att han får hoppa upp från sidan på brädan när den bara är en liten bit ovanför marken och själv slå i och detta funkar ok. Men kort och gått så kommer vi inte framåt i vår vippträning hur mycket vi än tränar den:(

Sen har vi våra Running Contacts. Vi har kommit till att brädan ligger på tre lastpallar nu. Milo älskar denna träning och tur är väl det för det kommer att krävas mycket träning innan vi är färdiga! Vissa pass är han klockren men sen kommer han in i ett stegmönster där han varje gång tar ett skutt på slutet av brädan. Han trampar fortfarande på kontaktfältet men det är inte ok tycker jag, tror skuttet kommer att bli större och större med tiden. Men det är precis som om att när han väl börjat hitta mönstret med skuttet kommer han inte ur det. Så antingen gör han 100 % rätt eller 100 % fel... Han har lättare att komma in i "hoppmönstret" om jag springer bredvid honom istället för att stå stilla. Så vi kommer att hålla på tre lastpallar tills han inte tenderar att ta det sista skuttet vilket jag misstänker kan ta ett tag.

Jag har även börjat lägga in svängar. Dock måste jag har någon form av markör ett par gånger för att han inte ska hoppa av vid sidan. Det räcker med att markören är en platt sak som ligger på marken så springer han hela vägen ner. Sedan kan jag ta bort den och han springer jättefint hela vägen ner innan han svänger. Så visst har vi kommit en bit på väg med våra RC men det är som sagt långt kvar.









onsdag 1 oktober 2014

Då var vi igång!

I morse var kom min "Manners Minder" eller "Treat & Train" som de numera heter. Jag har förstått sedan tidigare (andra som använt maskinen har berättat) att man måste vänja hunden vid maskinen då den låter och det tar lite tid innan godisen (maten) kommer ner. Det är ett antal steg som ska göras så att hunden förstår vad maskinen betyder innan man kan börja använda den "på riktigt". Men med Milo gick den här träningen rekordsnabbt! Eftersom han är mattokig och älskar maskiner som låter (ju högre ljud desto bättre) var det här rena lyckan från första godisen han fick från maskinen. Så vi kunde sätta igång att träna våra RC på en gång!

För att han inte skulle hoppa varje gång och därmed aldrig få belöning satte jag två pinnar i kors strax efter brädan så att han inte skulle lockas att hoppa. Detta funkade jättefint! Jag kunde belöna varje försök. Efter ett par repetitioner höjde jag upp korset lite i taget tills jag kunde ta bort det och han hoppade bara 2 av 10 försök!! Helt perfekt!!! Jag misstänker att jag kommer att behöva ta fram mina pinnar framöver också för att påminna honom men det kändes som ett stort framsteg och eftersom belöningen uteblev (vilket den inte gjort tidigare när jag körde med skål) hoppas och tror jag att han kommer att inse ganska snart vad han ska göra för att få sitt godis.

Det är verkligen en jätterolig träning för oss båda och varje pass tar max 10 minuter. Så vi borde kunna få till ett antal pass varje vecka!

måndag 29 september 2014

Kontaktfälts beteende

För drygt en månad sedan var jag uppe hos Jenny och tränade med Milo. Det var otroligt givande och framför allt nyttigt för Milo eftersom han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. Han var väldigt förvirrad i början och ofokuserad men när han insåg att det var agility vi skulle syssla med blev han snabbt 100 % fokuserad. Tiden gick fort och jag fick bekräftat våra svaga punkter som jag ska jobba vidare med. Vi diskuterade sedan kontaktfält. Jag har tränat nosdutt med Milo sedan han var liten eftersom det är en metod som jag kan. Jenny tyckte dock att vi skulle köra running contact. Hon menade på att jag har en hund som i princip är färdig handlingsmässigt och han ska inte börja tävla förrän om ca 6 månader så vad ska jag annars träna på under denna tid? Hon rekommenderade mig inte att köra RC utan bestämde att vi ”SKA” köra running (lite ironiskt så klart). Hon rekommenderade starkt att om jag kör med godis ska jag ha en ”Manners Minder”.

Jag kände mig lite avig mot det i början men beslöt mig till sist för att ge det en chans. Dock har jag inte köpt en manners minder utan tänkte prova med skål först för att se om vi ska gå vidare med RC. Så förra veckan införskaffade jag en bräda och satte igång. Milo bara älskar denna träning!!!! Han gasar på för fullt över brädan och har fullt fokus framåt. Både skål med godis och när jag kastar leksak funkar men dock tycker jag det är svårt att ”tima” när jag ska kasta leksaken och dels blir det inte alltid så rakt, så jag beslöt mig för att köra med godis. Första och andra passet gick klockrent. Tredje och fjärde passet började han helt plötsligt ta världens hopp på slutet av brädan. Eftersom jag hade skål fick han ju belöning i alla fall men de gånger han inte hoppade fick han extra belöning från mig och massor av bus. Men under femte passet hoppade han 95 % av gångernaL Oavsett hur långt från brädan vi startadeL Så på de få pass vi körde hittade han en perfekt teknik för att hitta avstamp så att han kunde ta ett jätteskuttL Känns inte som en bra början på vår RC träning… Men eftersom Milo tycker den här träningen är så himla rolig har jag bestämt mig för att fortsätta med den. Så i helgen beställde jag en manners minder så att jag kan belöna bara bra försök. Jag smygtränade i helgen med hjälp där belöningen från skålen uteblev när han hoppade, vilket var många gånger på raken! Söta Milo ger inte upp i första taget utan gasar på i alla försök trots utebliven belöning. Min tanke är att om jag kan få honom att verkligen förstå redan nu hur han ska utföra sitt beteende så borde jag ha mycket igen sedan när jag väl börjar höja brädan?.  Jag har som sagt ingen erfarandehet av denna typ av träning men Milo är en smart hund som vill göra rätt och som gärna kämpar på fast belöningen uteblir.
Jag får återkomma med hur det går när vi sätter igång igen med träningen. Först ska vi få vår Manners Minder och sen måste Milo tränas in på den så att den drar lika mycket som skålen.  

måndag 15 september 2014

Att åka på tävling...

...och inse att man inte kan starta, hände oss i helgen. I lördags gick "Sofiero" av stapeln men i år hölls utställningen/agilitytävlingen inte på Sofiero utan i Eslöv.

Barnvakt var fixad och jag och hundarna var på tävlingsplatsen strax efter 8 eftersom det brukar vara långa köer in till parkering och veterinärbesiktning. Banvandringen började först 9.15. Med startnummer 3 värmde jag upp Simpley redan innan banvandringen och såg då att han krummade med ryggen. Magont tänkte jag eftersom han får det lite då och då. Det brukar dock gå över ganska fort och jag var säker på att det skulle släppt till efter banvandringen. Men efter banvandring när jag tog ut honom ur buren såg jag att det inte alls var magen som spökade utan han hade fått nackspärr igen… Precis som de andra gångerna detta har hänt kan han inte titta åt höger utan bara åt vänster. Kallar man på honom från höger vänder han hela vänstervarvet runt. Dessutom har han jätteont och vill helst bara gå och gömma sig och vara i fred. Så det enda jag kunde göra var att stryka oss från tävlingen. Så snopet när man redan där lagt 3 timmar på morgonen för att ta sig till tävlingen i god tid och var ”startklar”. Så vi vände hem utan att få något uträttat. Fast med Milo fick jag något uträttat då vi träffade Birgitta, hans uppfödare. Hon mätte honom och fick manken till 39 cm. En bra agilityhöjdJ
Simpley stackarn fick behandling på eftermiddagen men nackspärren släppte inte helt utan han har varit dämpad hela helgen. I lördags var han riktigt låg, trots att han blev behandlad, igår var han något bättre men fortfarande dämpad. Idag ska han behandlas igen och förhoppningsvis släpper det helt då men det blir några lugna dagar nu. Stackars liten, han har så mycket otur hela tiden…

måndag 25 augusti 2014

Tävling i Höör

Förra helgen var jag och Simpley och tävlade i Höör. Vi gjorde tre nollade lopp utav fyra vilket är rekord för oss, vi brukar bara nolla ett av fyra lopp typ. I det fjärde loppet diskade vi oss då Simpley tog ett hinder för mycket, vilket jag tycker är en bra disk för Simpleys del, att han tar egna initiativ.

Dock var han allmänt otaggad båda dagarna. På söndagen stod han och gäspade och tittade längtansfullt mot bilen när vi stod och väntade på vår start. Pia frågade om hon skulle ta ut BW eftersom Simpley aldrig blir så galen som när Pia ska in och tävla. Och mycket riktigt, när Pia stod med oss i starten och hon taggade BW som om han skulle starta blev Simpley eld och lågor! Så till den grad att han tjuvstartade! Inför hopploppet såg han lika uttråkad ut. Som tur var sprang Pia och BW strax innan oss två banor bort. Så vi stod där och taggade och sen sprang vi bort till vår bana. Tyvärr var det två hundar kvar innan vår tur och Simpley hann på den korta tiden tycka att det var tråkigt igen.

Jag har inte tränat med Milo på hela sommaren men satte igång igen förra veckan. Jag brukar "provköra" det vi ska träna med Simpley så att han också får göra något. Och det slog mig att Simpley är vild och galen och satsar så mycket mer på banan när vi tränar jämfört med när vi tävlar. Det är därför han taggar igång så fint på BW eftersom vi tränade ihop en hel del i våras.

Simpley är ju väldigt speciell på alla sätt och vis och de flesta hundar taggar igång mer på tävling än på träning, men inte Simpley, han älskar att träna men tycker det är måttligt roligt att tävla.

Tyvärr vill jag inte träna med honom om det närmar sig en tävling eftersom jag hoppas att han ska vara mer taggad på tävlingen om han inte tränat på ett tag. Kanske blir det ändring på hans attityd nästa säsong när Milo får tävla och Simpley får lite konkurrens om uppmärksamheten på tävling. Annars tror jag att han väljer att träna varje vecka och tävla mindre än att inte få träna och bara åka på ¨"tråkiga" tävlingar. Tyvärr:(

Nedan våra felfria lopp, det diskade loppet kom tyvärr inte med på film.



Simpley älskar som bekant att bära på saker. På vår promenad idag hittade han en stor pinne som han bar på i flera kilometer, hela vägen hem.


Den var tung att bära på så han fick vila ibland, noga vaktandes sin pinne mot Milos lystna blickar:)

onsdag 20 augusti 2014

Milo möter lejon mfl

I sommar har vi hittat på diverse utflykter där hundarna har kunnat följa med. Dock hade vi inte varit på Ystad djurpark, där vi var stammisar förra sommaren. Men i förra veckan bar det av och Milo hade ju inte varit där sedan han var valp. Simpley brukar vara den som hälsar och flirtar med alla djur, men han var mest uttråkad hela tiden och istället var det Milo som tog chansen att skapa nya bekantskaper. Nedan lite bilder på hans nya kompisar. Några som han dock hellre ville jaga än hälsa på var lemurerna, de såg nog väldigt roliga ut när de skuttade runt:) Lejonen var så klart inga riktiga lejon men det visste ju inte Milo. Första lejonet var läskigt, andra lejonet var bara lite skumt...












tisdag 5 augusti 2014

Tävling i Ystad och bad

I helgen var det tävling i Ystad för Simpley. Vi har inte tränat på flera månader och det var länge sedan vi tävlade så jag hoppades att han skulle tycka det var lite extra roligt. Och det tyckte han! Han hade fortfarande inte riktigt sin vanliga fart men i hopploppen tryckte han på bättre än vad han gjort på länge, så kanske kanske han kan hitta sin normala fart till nästa säsong...

I lördagens hopplopp for Simpley in i en tunnel när han inte skulle så vi diskade oss. Agilitybanan var en klurig bana som inte passade Simpley alls. När han hela tiden måste bromsa och svänga tappar han mer och mer fart genom loppet. Jag däremot var lite väl ivrig att försöka behålla hans fart så jag "okejade" honom innan han var nere på kontaktfältet på balansens så vi fick en femma, helt mitt fel.

Söndagen var en varm, varm dag och det var fuktigt i luften. Simpley brukar vara väldigt påverkad av värmen så jag trodde inte han skulle gå så fort vilket gjorde att jag inte gjorde ett blindbyte som jag skulle utan fick ta Simpley långa vägen runt hinder nr 17 i hopploppet, helt oplanerat vilket ledde till att han rev det hindret. Mitt fel igen. Men återigen tryckte han på fint och jag var jättenöjd med loppet i övrigt. Då det bara blev varmare och varmare och termometern visade närmare 30 grader valde jag att stryka oss från agilityklassen och istället åka och bada.

Men kort och gott är jag nöjd med helgens tävling och ser fram emot nästa tävling om några veckor:)



Milo är rena naturbegåvningen när det gäller simning. Trots att han aldrig simmat tidigare simmar han lugnt utan att skvätta med framtassarna. Han är inte överförtjust i vatten men följer med oss ut i vattnet om vi kallar på honom. Nedan simmar Felicia och Milo tillsammans (något som uppskattas av Felicia:))

Simpley är inte lika lättflirtad. Honom måste man bära ut om han ska längre ut än till tassarna.

fredag 1 augusti 2014

Simpley 5 år!

Idag fyller denna lilla herre hela 5 år!! Tänk vad tiden går fort!

Det är fortfarande väldigt varmt ute så det blev inga större aktiviteter vi har gjort det han tycker allra bäst om så mycket han har orkat, nämligen luftkastning:) Sen har han fått äta massor av det han tycker allra bäst om gröna ärtor, banan och ost. Så han har nog haft en bra födelsedag:)


 Gos i gräset...

lördag 26 juli 2014

Sommarlov

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något här men jag har valt att ha minimalt med datortid i sommar så det har helt enkelt inte blivit någon uppdatering. Men det innebär inte att det inte händer saker här:) Med en 2,5 åring hemma hela sommaren blir det utflykter var och varannan dag och då försöker jag hitta på utflykter där hundarna kan följa med. Det blir även mycket besök här hemma med tanke på vår underbara pool som uppskattas av alla när det är så varmt:) För varmt har det varit hela sommaren känns det som, riktigt varmt. Jag har inte ens försökt hitta tid och rätt tillfälle att träna hundarna, de får helt enkelt ha sommarlov de också. Men med alla aktiviteter och besök saknar de inte stimulans precis.

Förra lördagen hade Hanne och Allan ordnat en kennelträff i Vittsjö. Det var en trevlig tillställning där vi åt god mat och gick en svettig promenad , det var säkert 30 grader ute och helt vindstilla.

 ShineScanty, SweetSoffy, SureSimpley, SmilingSandy, SparklingSqy och SunlightSmarty

Också Simpley på ett eget foto

Här är Simpley i ett helt annat sammanhang. Han är så söt och ska flirta med alla djur, stora som små. Går vi i djurparken flirtar han med antiloper, zebror och alla andra djur som kommer nära. Nedan flirtar han med en kanin.


Milo däremot är lite för "het på gröten" så han får inte gå nära buren...

 Milo är fortfarande helt besatt av sin gröna boll. Han får bara ha den utomhus men ibland smyger han in med den och då släpper han den inte ur sikte...

söndag 15 juni 2014

Rönne och agilityvila

Jag tycker att Simpley är piggare och gladare nu än vad han var i vintras efter Borrelian. Men detta märks dock fortfarande inte på agilitybanan. Han är fortfarande långt efter sina vanliga tider. Jag har sedan vi kom igång med träningen igen i vintras bara tränat väldigt lätt med honom med fokus på att han ska få upp farten igen. Men detta har uppenbarligen inte hjälpt. Han känns fin på tävling men han gasar inte på som han brukade göra. I Rönne gjorde vi två hyfsade lopp (förutom en rivning) men tiderna räcker inte dit de borde. Så nu har jag bestämt mig för att prova att han inte får träna agility utan bara tävla de få tävlingar vi har planerat in. Kanske kan han tagga igång på det. Och kanske kan det tagga lite extra att han får titta på medan jag tränar med Milo.


tisdag 3 juni 2014

Milo tränar kombination med hejarklack

Vi filmade en kort sekvens från när Milo tränade i förra veckan. Träningens huvudsyfte var att han inte ska springa till belöningen direkt trots att näsan pekar ditåt när han springer, som vid "back" svängen efter tunneln, där vill han gärna springa till belöningen som är vid videokameran. Dessutom fick han träna på att gå inom eller utom hinder som står med kortsidan mot.


Egentligen är det inte Milos träning som jag tycker är något speciellt utan vår fina hejarklack:) Jag har alltid någon som ropar "heja mamma" när jag springer och på tävling brukar det gå extra bra när jag har min lilla hejarklack med mig:)

fredag 23 maj 2014

Den där Milo

Milo är ett energiknippe utan dess like. Det finns inga begränsningar för hans del. Och han kör på precis som vanligt trots att temperaturen visar 25 grader som den gjort de senaste dagarna. Simpley är extremt värmekänslig och gör helts inte många knop. Det enda han kan tänka sig att göra är att springa efter luft ett par gånger, sen räcker det. Och allt annat går bort. Luna gör inte så stor skillnad på om det är varmt eller inte, hon hänger med på det hon tycker är roligt, annars kan det vara.

Milo väntar på att vi ska sparka en boll (inte den gröna utan en annan)

Alltid full fart...

Milo är gårdens katt. Här har han fångat en mullvad som han leker med. Vi har tidigare hittat döda möss på gården som Milo fångat

Här spanar Luna in vad han leker med

Felicia får aldrig gunga i fred. Milo älskar att jaga gungan och ha dragkamp med den. Det bekommer honom inte att han fått gungan på sig i full fart flera gånger

Varmt, varmt, varmt (Milo är i bakgrunden och leker med mullvaden)


Jag hittar aldrig mina foppa-tofflor när jag ska gå ut. Det brukar oftast se ut så här, Simpley har en sko och säger "kom och ta den" och Milo springer glatt omkring med den andra. Båda två gillar att bära på saker och på promenaderna tävlar de om vem som bär på finaste pinnen:) Hittar den ena en pinne så måste den andra genast hinna en också och sen släpper de dem inte i första taget hur stora och otympliga de än är.

måndag 19 maj 2014

Simpley tävlar i Malmö

Igår tävlade Simpley och jag i Malmö.



Egenlitgen tyckte jag att han kändes på "g" och taggad men med två rivningar i första loppet, agilityloppet, och fyra (!!) rivningar i hopploppet vet jag inte riktigt vad jag ska tro... Men han gjorde säkert så gott han kunde och igår var helt enkelt ingen toppendag för honom.

måndag 12 maj 2014

Tävling i Forsakar

Igår tävlade jag och Simpley i fantastiskt vackra Forsakar. Det var en helt perfekt tävling! Som någon sa, "en agilitytävling som det var förr". Litet startfält och gemytlig stämning. Ett stort plus dessutom för jättefina planer och fantastisk omgivning. Resultatmässigt var det dock lite si och så.

Simpley var mest taggad till hopploppet och gjorde egentligen ett jättefint lopp. Men han hade problem och halkade i slalomet vilket gjorde att han saktade farten jättemycket. Efter platten skulle hunden tillbaka 180 grader. Simpley läste det lite för bra och började svänga inuti platten, som var blöt. Detta resulterade i att han nästan inte höll på att ta sig ut från den och när han väl kom ut kröp han ut. Båda dessa saker kostade  jättemycket tid, men som sagt, i övrigt ett bra lopp.

I agilityloppet ändrade jag mitt val av handling (som så många gånger förr!!) precis innan start. Jag hade planerat att vara på utsidan om hindret efter första tunneln men precis innan start ändrade jag nig till att vara på insidan och därefter göra ett blindbyte. Detta resulterade i att jag var felplacerad inför nästa hinder. Simpley är väldigt känslig för om jag står i vägen när han hoppar över ett hinder, vilket jag i detta fallet var. Hade jag banvandrat detta alternativ hade jag upptäckt det, men det gjorde jag som sagt inte... Så resultatet blev att Simpley rev hindret efter:( Surt för vi hade klassens näst bästa tid...



onsdag 7 maj 2014

Milo 1 år!!

Idag fyller Milo 1 år!! Tänk vad tiden går fort! Jag har ännu inte fått honom mätt "på riktigt" så jag vet inte hur hög han är, men förhoppningsvis kommer jag att kunna få det inom kort.

Nedan lite nytagna foton på honom med sin absoluta favorit leksak, en grön boll.






Fina Luna!


Simpley under sin favoritlek, när jag står och låtsas (?) kasta något, vi kallar det luftkastning. Luna brukar också hänga med på den leken och tycker det är jätteroligt att springa efter ingenting. Milo däremot förstår inte det roliga i det så han kommer med sin boll istället.

tisdag 29 april 2014

Sommarvärme

De senaste dagarna har vi haft ca 20 grader eller mer och hundarna tycker det är varmt, för varmt! Agilityträningen får vänta tills svalare väder. Istället har de fått årets första dopp, om man nu kan kalla det så när de går i upp till magen i vattnet. Skönt tyckte två av tre i alla fall (Luna vill absolut inte svalka tassarna)!



tisdag 22 april 2014

Gåsahoppet 2014

Som vanligt gick Gåsahoppet av stapeln i påsk. Jag var inte alls sugen att tävla förra veckan och funderade på om jag skulle strunta i det men beslöt att ge det en chans på fredagen i alla fall. Men väl efter fredagen kom jag ihåg hur kul det var och ville tävla mer!

Fredagens förta lopp, hopploppet, kom vi igenom felfritt trots en svår bana och trots att vi inte kört något som liknar klass 3 sedan senaste tävlingen i september. Det var långt ifrån det bästa loppet vi gjort men vi fixade det och Simpley hade roligt. I agilityklassen hade jag hört från de andra storleksklasserna att det var många som flög av vippan. Den stod precis bredvid balansen och man tog samma hinder innan de båda klätterhindrena. Jag oroade mig inte för det alls, Simpley sätter sina kontaktfält och jag beslöt att lita på honom och bara ropa ”vippan” lite extra tydligt. Banan i övrigt var svår men vi fixade alla svårigheter bra. Tyvärr gjorde han som många andra och flög av vippanL Han sprang bara rakt ut så uppenbarligen tog han fel på vippan och balansen, inte hans fel.
Summa summarum var jag nöjd med fredagen, vi hade roligt och vi klarade alla svårigheter, men jag önskade att Simpley hade varit lite busigare och tagit lite mer egna initiativ. Han är inte en sådan följsam hund som gör allt jag säger egentligen. Den riktiga Simpley grälar på mig när jag är otydlig eller sen i mina signaler, får för sig att han ska ta hinder som han inte ska ta mm. Det är inte det bästa resultatmässigt men jag älskar när han är lite krävande och busig.
Simpley måste hört mig för på lördagen var han busig. I agilityklassen tog han en tunnel bakom ryggen på mig!!!  Sen tog han en tunnel istället för balansen. I hoppklassen tog han första hindret sen satt han återigen i en tunnel som han inte alls skulle till. Simpley älskar tunnlar och under de senaste månaderna har vi tränat mycket tunnlar eftersom det är det han går igång på. Så i lördags hade han bestämt sig för att det var tunnlar han skulle springa, oavsett vad jag gjorde. Jag kan säga att jag var mer nöjd efter lördagen än fredagen, Simpley hade tagit egna initiativ!
På söndagen körde vi bara morgonens agilitylopp. Vi gjorde återigen ett felfritt lopp men Simpley kändes seg. Jag tror inte han hade vaknat riktigt och var trött efter de två andra dagarna. Vi åkte hemifrån strax före sju på morgonen och var hemma igen strax efter 8 och kunde äta frukost och ha lite ledigt i vårvärmen. När det vid 11-tiden var dags att åka iväg för att springa hopploppet kändes det mysigare att vara kvar hemma i trädgården, så vi struntade i hopploppet. Istället för ett lopp agility och de roliga minuterna innan loppet med förväntan och spänning fick Simpley 10 minuters luftkastning vilket jag tror han uppskattade minst lika mycketJ

tisdag 8 april 2014

Milo 11 månader

Igår blev Milo 11 månader. Han har nog inte vuxit på ett tag men man känner att han "grovat på sig" en del de senaste månaderna. Nedan är foton på "lillkillen" och en mini, mini kort film från söndagens träning. Milo har ett helt fantastiskt hindersug och söker själv upp hindrena jättefint.

Förra veckan tog jag fram en väldigt tunn, men lång platt tunnel. Pia satt på slutet med en skål med godis. Vi tänkte, som man brukar göra, hålla upp tunneln så att han kunde se slutet. Men det behövdes inte, Milo tyckte inte det var ett dugg märkvärdigt att springa genom släpet (som är låååångt) fast det låg helt ner. Han visste det fanns godis på andra sidan och godis gör han vad som helst för;) I vilket fall är han helt otrolig när vi tränar och varenda pass överraskar han mig med att förstå så mycket mer än vad han "borde" kunna.



 

Även de andra fick komma med på foto (fast taget med en sämre kamera för batteriet tog slut...)



onsdag 2 april 2014

Vårvärme och missad tävling

De senaste dagarna har det varit riktigt varmt ute och vi är ute och njuter så mycket vi bara kan. I förra veckan blev det ett par korta men bra träningspass. Jag tränar nästan uteslutande hemma och oftast själv. I förra veckan fick Milo komma till helt nytt ställe och träna med andra hundar direkt bredvid banan. Utan att ha nosat av stället eller hälsat på hundarna kunde han ha fullt fokus på mig och vår träning. Det tycker jag var riktigt, riktigt bra av honom!!!

Simpley fortsätter att träna enkelt och med fullt ös. Träffade Jenny i förra veckan so m inte sett Simpley sedan nästan ett år. Det första hon sa när hon såg honom var "herregud vilken päls han fått!!". Han har verkligen fått en enorm päls. Han har alltid varit väldigt, väldigt värmekänslig men jag tror pälsen inte bara är till nackdel där utan att den faktiskt skyddar mot värmen också. Tror snarare att det är hur man är som individ. Däremot kanske han hade känt sig lite lättare och hoppat lite lättare om han inte haft så mycket päls, men nu har han del pälsen han har och den ska han ha kvar!

I helgen var det förresten tävling i Halmstad vilket jag helt hade missat. Lite snopet att missa en tävling som var så pass nära och med bra underlag. Har gruvat mig en del över det men o andra sidan hade vi inte haft möjlighet att njuta av vårsolen lika mycket som vi faktiskt fick om vi tävlat!