Förra veckan tog jag fram en väldigt tunn, men lång platt tunnel. Pia satt på slutet med en skål med godis. Vi tänkte, som man brukar göra, hålla upp tunneln så att han kunde se slutet. Men det behövdes inte, Milo tyckte inte det var ett dugg märkvärdigt att springa genom släpet (som är låååångt) fast det låg helt ner. Han visste det fanns godis på andra sidan och godis gör han vad som helst för;) I vilket fall är han helt otrolig när vi tränar och varenda pass överraskar han mig med att förstå så mycket mer än vad han "borde" kunna.
Även de andra fick komma med på foto (fast taget med en sämre kamera för batteriet tog slut...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar