Sommarliv

Vi har så fullt upp med allt och inget att jag inte tar mig tid att blogga trots att jag vill.

Den senaste tiden har det varit så varmt ute. Simpleys agilityträning ligger nere, det enda tillfälle man kan träna är sent på kvällarna vilket inte passar oss riktigt, så vi får helt enkelt låta bli att träna. Synd, för jag vet att det kommer ta ett par tävlingar innan vi hittar tillbaka.

Istället för att träna blir det stora och små utflykter på dagarna till platser där hundarna kan vara med. Självklart blir det mycket bad, något som alla uppskattar på ett eller annat sätt. Milo har fått tillfälle att träffa mycket andra djur, mycket människor och andra hundar och vara i massa olika miljöer. Han är väldigt otypisk sheltie då han kastar sig fram till alla människor som om han älskar dem över allt annat. Jag älskar det!  

Jag har även börjat träna små korta pass med Milo. Det blir en del kontaktövningar (något som han har naturligt) och även övningar som lär honom att han har en bakdel. Jag tränar även en del tricks. Vad för tricks vi gör spelar mindre roll (kan variera från pass till pass) det viktiga är att han lär sig vara kreativ och ta egna initiativ när vi tränar. Han är väldigt kvicktänkt och förvånansvärt uthållig för att vara så ung.

En annan trevlig sak som denna träning gett är att Simpley också numera ibland vill träna lite tricks. När jag hade Yatzi tränade jag mycket med båda hundarna. När den ena hunden tränade låg den andra i soffan och väntade. Men efter att Yatzi gick bort har Simpley inte varit intresserad av att träna, det finns helt enkelt ingen belöning som han vill ha (tro mig, jag har försökt med ALLT). Så första gången jag skulle träna Milo gav jag Luna ett tuggben och lät Simpley bara vara, han brukar ju ändå inte vilja vara med. Så gissa om jag blev glad när han helt plötsligt bredvid Milo började göra tricks som han inte gjort på drygt ett år! Så numera kan jag (ibland...) växla mellan de två!

Vi hade låtsas ankor hemma som Simpley och Milo tyckte var väldigt konstiga (Luna brydde sig inte om dem). Simpley var lite överaskande först framme och nosade på dem!

 
Milo tyr sig allt mer till Luna. Han retas ofta med henne, gnager på hennes tassar och är allmänt "störig". Luna har en ängels tålamod och tar det med ro.

Milo möter världen utanför hemma

De senaste dagarna har varit händelserika för Milo. I onsdags fick han för första gången ha koppel på sig då vi var i stan och gick på lekplats. Inga större problem, varken kopplet eller stadsmiljön, han såg så världsvan ut.

I torsdags var vi på besök hos flera bekanta och Milo fick bland annat leka med Pias valp Vixx, vilket uppskattades. Milo var hur cool som helst med att komma hem till främmande, inklusive att kliva in i två stora border collies hem. Han sa typ bara "hej , hej" och sen började han undersöka det nya stället. När han sen blev trött la han sig lugnt och sov under en stol. Verkade nästan som om han gjort det hundra gånger förr, fast det var allra första gången.

I fredags var jag och Anette på stranden och badade med barnen. Men tre hundar och ett barn är det inte precis avkopplande att vara på stranden... Där var dessutom fullt av folk och flera hundar. Så några foton hans det tyvärr inte med. Milo såg även där världsvan ut. Han spanade in vattnet, jag lyfte i honom en bit två gånger, sen gick han själv i och försökte fånga löv. När han sen blev trött gick han och la sig under en stol och somnade!!

Igår bar det av till loppis och café och numera börjar jag bli van att han är hur lätt som helst att ha med sig. Inget är farligt eller konstigt i hans värld, han finner sig i allt!

Han växer fort, tycker redan han börjar bli långbent. 

Felicia har numera en kompis i sandlådan...

Så här brukar det se ut när Milo hittar på saker, Simpley är barnvakt...

Fler foton på Milo

Än så länge har Milo bara fått bo in sig hemma och utforska sitt nya hem med omgivning. Det är inte helt lätt att fota honom eftersom han kommer rusande så fort jag sätter mig på huk. Men här kommer i alla fall lite foton på honom.

Det är så här man oftast ser honom, full fart!!

De andra två snyggingarna är inte bortglömda...

Milo

Vi hade egentligen inga planer på att skaffa valp nu. Men när Anki ringde och berättade att det fanns en hanvalp utöver det vanliga som kunde bli vår om vi ville, hade vi svårt att motstå. Så i onsdags flyttade "Moorwood Carribean Night Fashion", kallad Milo (med betoning på i:et) hem till oss.

Redan på den fyra timmar långa tågresan hem från Södertälje visade han vilken liten tuffing han är. Alla som ville klappa honom försökte han leka med, bet dem och körde med tassarna. Han kom även på att det gick att klättra mellan sätena till dem som satt bakom och sno saker som de hade på sina bord. Han hade fullt upp hela redan hem!!

Väl hemma när vi släppte ut de andra hundarna, hälsade han på dem i kanske 1 minut sen startade han en vild dragkamp med mina byxben. Hur cool som helst! Senare på kvällen hade han följt med husse ut och på egen hand (medan husse var ute och gjorde annat) utforskat stallet och andra skrymslen i mörker!!Han är helt orädd för allt, vilket jag tycker är helt underbart! Idag rusade Simpley fram och skällde på två plastpåsar som låg i ett hörn på gården. Luna och Milo rusade också dit. Simpley och Luna stannade två meter ifrån och skällde, Milo rusade rakt fram till påsarna och bet i dem. Tur att de vuxna hundarna har fått någon som kan hjälpa dem när det vankas fara;)

Både Luna och Simpley är helt fantastiska med honom! Luna visste jag skulle vara hård men rättvis mot honom. Simpley däremot överraskade mig totalt. Han har tidigare när det kommit hem valpar varit rätt stygg mot dem. De har inte fått gå på vissa mattor, lukta på visa saker mm. Han har styrt och ställt med dem och riktigt visat vems hem det är och vem som är äldst. Men mot Milo har han varit helt fantastisk!! Till och börja med ignorerade han honom totalt, vilket jag var mer än nöjd med. Men nu ser han till och med efter honom! När Milo går på sina egna små upptäcksfärder följer Simpley med honom och tittar vad han gör, när jag sen också kommer, lämnar Simpley över ansvaret till mig. Och idag tog Simpley en leksak i munnen och ville att Milo skulle jaga honom. Så har han aldrig gjort mot en annan hund tidigare. Så det känns så himla bra. De är ett härligt gäng, de tre!!!

Kort och gott har Milo verkligen funnit sig till rätta från det ögonblick han kom innanför dörren. Han är en cool tuffing, självständigt men ändå väldigt följsam och helt galen i byxben (eller bara ben duger också för den delen, men det gör så förfärligt ont att där går min gräns...).

Medan Simpley står och hoppas på att jag ska slänga ogräs som han kan jaga (alltid redo)...

...ligger de två svarta hundarna i skuggan och vilar