Uppdatering av läget

Den senaste månaden har varit rena sjukstugan här hemma. Så det har knappt varken funnits tid eller ork för någon hundträning.

För några dagar sedan blev Milo i alla fall 1,5 år och kan numera rent officiellt tävla agility. Dock har vi en bit kvar innan vi är redo. Tänkte sammanfatta hur långt vi har kommit och vad vi fattas.

Rent handlingsmässigt har vi kommit långt. Han har ett suveränt hindersug men är ändå lyhörd så handlingsmässigt skulle han nog klara en klass 3 bana. Vår stora svaghet är att han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. För några veckor sedan var vi hemma hos Pia och då var han allmänt förvirrad, sprang förbi hinder, tittade jättemycket på mig och såg inte tunnlar mitt framför honom. Så helt klart måste han få chans att komma ut och träna på andra banor och andra hinder innan han är tävlingsklar.

Slalomingångar är han också suverän på, sätter i princip alla. Utgångarna är det värre med:( Han har alldeles för bråttom så han går alltid ur sista porten om vi kör slalom i kombination med andra hinder första gången vi kör kombinationen. När jag säger åt honom att skärpa sig tittar han bara helt oförstående på mig. Så varje gång måste jag sätta upp bågar som han får springa med ett par gånger innan jag kan ta bort dem och han tar hela slalomet. Så vår kommande träning består av att jag måste flytta runt slalomet på banan och sätta in det i olika kombinationer så att han lär sig göra klart hindret.

Däcket och platten fick jag för bara några veckor sedan. Dessa hinder lärde Milo sig direkt, inga konstigheter även ifall han behöver träna upp större säkerhet på båda hindrena, så jag måste ta med dessa i kombinationer/banor framöver.  

Vår största akilleshäl är vippan. I våras hade vi kommit långt med detta hinder men så trillade Milo ner högst uppifrån och slog sig rätt illa i ryggen. Efter det blev han rädd för vippan och jag har helt enkelt inte fått till det efter det. Jag har provat olika metoder, att han får springa upp på den och jag håller emot tills han är längst ut då jag tar ner den. Misstänker han att den ska röra på sig smyger han sista biten, vilket jag så klart inte vill. Har även provat att ta andra vägen, dvs bygga upp lastpallar under och ta bort en i taget succesivt. Ligger det lastpallar så vippan inte alls rör sig springer han upp i bra fart men det räcker med att jag bara tar bort en lastpall så början han smyga upp sista biten. Jag tränar även att han får hoppa upp från sidan på brädan när den bara är en liten bit ovanför marken och själv slå i och detta funkar ok. Men kort och gått så kommer vi inte framåt i vår vippträning hur mycket vi än tränar den:(

Sen har vi våra Running Contacts. Vi har kommit till att brädan ligger på tre lastpallar nu. Milo älskar denna träning och tur är väl det för det kommer att krävas mycket träning innan vi är färdiga! Vissa pass är han klockren men sen kommer han in i ett stegmönster där han varje gång tar ett skutt på slutet av brädan. Han trampar fortfarande på kontaktfältet men det är inte ok tycker jag, tror skuttet kommer att bli större och större med tiden. Men det är precis som om att när han väl börjat hitta mönstret med skuttet kommer han inte ur det. Så antingen gör han 100 % rätt eller 100 % fel... Han har lättare att komma in i "hoppmönstret" om jag springer bredvid honom istället för att stå stilla. Så vi kommer att hålla på tre lastpallar tills han inte tenderar att ta det sista skuttet vilket jag misstänker kan ta ett tag.

Jag har även börjat lägga in svängar. Dock måste jag har någon form av markör ett par gånger för att han inte ska hoppa av vid sidan. Det räcker med att markören är en platt sak som ligger på marken så springer han hela vägen ner. Sedan kan jag ta bort den och han springer jättefint hela vägen ner innan han svänger. Så visst har vi kommit en bit på väg med våra RC men det är som sagt långt kvar.