Falkenberg

I helgen bar det av till Falkenberg för tävling. Jag var inte jättesugen på att åka upp i lördags morse men gjorde det i alla fall. Vissa dagar är fortfarande väldigt, väldigt tunga och lördagen var en sådan dag. Det blev inte bättre av att komma till Falkenberg där jag har så många trevliga minnen från tävlingar med Yatzi. Tyvärr satte detta sina spår i vårt första lopp. Jag gick in på startlinjen med en klump i halsen och undrade varför jag egentligen tävlar över huvud taget... Jag menar, att prestera på tävling är egentligen helt oviktig, man ska vara evigt tacksam för att ens hund är frisk och kry.

Mina känslor och tankar satte sina spår i vårt lopp som blev katastrof, jag bröt efter halva loppet. Stackars Simpley undrade vad som var fel, så resultatet blev bara att jag fick dåligt samvete för honom... Så till hopploppet uppbringade jag alla mina krafter för att ha positiva tankar och gick in för att göra mitt bästa, för Simpleys skull! Det lyckades, även om loppet var långt ifrån perfekt. Jag hade svårt att hinna placera mig och var sen nästan hela loppet, vilket jag inte brukar vara. Men vi tog oss i mål och fick vårt andra cert på köpet!!! Två cert på tre starter! Inte dåligt!!!!

På söndagen hade jag betydligt bättre känsla och kunde känna glädje att springa lopp. Tyvärr rev Simpley ett hinder tidigt i agilityloppet, sen kom han ut väldigt långt i sidled innan både vippan och A-hindret. Innan start gick jag och grubblade på om jag skulle göra bakombyte på slalomet (ett ganska tight och svårt bakombyte) eller göra vänsterslalom och springa förbi honom och runda slalomet innan han kom ut. Precis innan start beslöt jag mig för ett bakombyte och detta funkade perfekt!!! Det är så svårt med Simpley för han kan mycket mer på tävling än på träning...! Så jag vet aldrig vad han faktiskt kan när det väl gäller, jag får helt enkelt prova mig fram. På nerfarten på balansen hann han inte stanna med två på två av utan fick inte stopp på sig själv förrän på marken. Jag funderade en stund på om jag skulle ta tillbaka honom upp eller inte. Till slut okade jag honom och han fick springa i mål, därav att det ser lite veligt ut på filmen.

Hoppbanan hade sin största svårighet vid hinder 3. Man kunde ta säkra vägen, som var två meter längre, eller korta vägen, med stor risk att det skulle bli fel. Jag tycker inte man ska ta en väg bara för att den är säker, utan ta den som kan ge bäst tid, oavsett om risken är större för fel. Så jag valde den korta vägen. Simpley tog inte hindret som fanns framför näsan (som många andra) men han såg inte heller det hinder han skulle ta. Det blev lite virrigt men vi redde ut det, dock tappade vi en massa tid. Sen var det ett lätt parti, bara rakt fram. Men av någon anledning tänkte Simpley inte ta däcket, så han sprang förbi det med en vägran som följd. Sen fick han dålig väg efter båda tunnlarna. Jag hade lite för bråttom, skulle plockat honom med en hand i utgången, men jag tjuvstartade vid båda utgångarna och började springa för tidigt (tror jag blev lat efter att fått vägran).

Söndagens lopp gav inga resultat men jag hade glädjen att springa igen och vi hade roligt på plan. Så jag tar hellre lopp som söndagens än lördagens även om det blir fel. Nu dröjer det ett tag innan vi ska tävla igen men jag längtar redan...