Jag saknar honom fortfarande så innerligt, och jag har fortfarande svårt att kontrollera när tårarna kommer. Små, små händelser kan göra saknaden extra påtaglig och tårarna bara börjar rinna... Varje dag, flera gånger om dagen, kommer jag på mig själv med att tänka på händelser vi upplevt tillsammans och vad Yatzi skulle gjort om han var med vid saker som händer nu.
Ständigt i mina tankar, ständigt saknad!
Alla som kände Yatzi vet vilken speciell relation han och jag hade. Han var en på miljoner och jag kommer nog aldrig få en hund som står mig lika nära som Yatzi gjorde.
1 kommentar:
Finaste Yatzi <3
/ Susanna
Skicka en kommentar