Till Yatzi

Det har nu gått en tid sen du lämnade oss och det är så mycket jag vill säga till dig, min älskade lilla hund. Du kom så plötsligt in i mitt liv men förändrade hela min tillvaro! Jag minns det som igår när jag hämtade dig på Arlanda och hur kavat du var när du utforskade ditt nya hem. Från första början var vi oskiljaktiga, vi blev bästa vänner! Du följde med mig överallt, i vått och torrt. Du flög med mig över hela landet när jag var på jobbresor och trots mycket resande kände jag mig aldrig ensam eftersom du var med mig. Du var egentligen för stor för att flyga i kabinen men klämde snällt ner dig i en alldeles för liten väska och kunde ligga där i timmar, som om du förstod att vi var på äventyr. Catharina sa en gång att du nog var den enda hunden som hittade på Arlanda. Och du hittade inte bara på Arlanda utan även på andra flygplatser...

Att du skulle bli agilityhund var inte planerat. Men med din sprudlande energi och outtröttliga glädje visade du mig att det var agility du ville hålla på med. Du gick från klarhet till klarhet och bara 2,5 år gammal tävlade du ditt första SM. Agility var det roligaste du visste och jag är så glad att vi de sista dagarna i ditt liv gjorde lite agility i trädgården...

Du var en mästare på att lära dig tricks! Kvicktänkt och med en samarbetsförmåga utöver det vanliga förstod du blixtsnabbt vad jag ville. Tänk vad roligt vi har haft när vi kommit på det ena knasiga tricket efter det andra!

Du väckte alltid beundran för din coola attityd, lugn som en filbunke vad som än hände. Det fanns inget som fick dig ur balans eller gjorde dig osäker. Den inre trygghet du hade är det inte många som har och jag beundrar dig för den!

Du var expert på att hitta i skog och mark. Fler än en gång har jag gått vilse och det räckte med en blick på dig så visade du mig var närmsta stig var. Och jag kunde alltid lita på dig! Du skvallrade om vi närmade oss en väg eller det kom möte långt innan jag märkte något. Alla dessa vardagliga saker som var så självklara är plötsligt borta och saknaden blir så påtaglig...

Du var min klippa här i livet och jag är alldeles vilsen utan dig... Jag har Simpley men han är lika vilsen utan dig, och tillsammans är vi ensamma fast vi har varandra. Du läste mig som en öppen bok och jag läste dig som en öppen bok. Du förstod allt jag sa och hjälpte mig så mycket och fanns alltid hack i häl på mig. Som jag saknar att ha dig där bakom mig här hemma, till och med på toaletten var du med mig! Värst är det på nätterna, jag kan inte sova för det är så tomt så tomt...

Jag saknar dina galna upptåg med hushållsmaskiner och verktyg. Allt skulle skällas på och bitas i. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna när jag lägger in tvätt i tvättmaskinen, de senaste sju åren har du varit där vilt skällandes, dragit i tvätten och bitit i luckan. Jag kan inte plocka fram dammsugaren heller, eller elvispen, eller mixern, eller ens öppna skåpet till verktygslådan eller stoppa en sladd i ett uttag... Du tyckte det var roligt när man nös och när man blåste ut ljus. Listan kan göras hur lång som helst, det fanns så mycket som roade dig. Vi har varje dag haft våra små nöjen här hemma, nöjen som bara du och jag förstod...

Jag saknar din lyckliga blick när en nötskrika skrek på promenaderna eller en ekorre lät i ett träd och du talade om för mig hur fantastiskt roligt det var och hur du sen bara var tvungen att springa och jaga dem. Jag saknar till och med dina rådjursjakter som jag nästan har slitit mitt hår för att få bukt på, men aldrig lyckats! Idag önskar jag att kunde få se dig dra iväg i vild jakt och din lyckliga blick när du kom tillbaka.

Jag saknar våra kurragömma lekar. Det var den roligaste lek du visste och när du tyckte vi skulle leka den sprang du och tittad på ett gömställe och sen tittade du på mig med en förväntansfull blick, en blick som det bara inte gick att motstå!

Jag saknar mornarna med dig. Din motto var verkligen "morgonstund har guld i mun". Den livsglädje du visade varje morgon, lyckan att äntligen få gosa och umgås efter en natts vila kunde få vem som helst att le stort varje morgon. Vi frågade dig varje morgon om du "blivit helt tossig" eftersom din lycka var så total och din iver så intensiv att få umgås och gå upp för att möta en ny dag.

Jag saknar att borra in mitt ansikte i din tjocka päls och känna din lukt. En lukt av trygghet och så mycket du!

Jag saknar dina pussar. Du var en riktig "pussgurka" och vi brukade säga att man behöver sugrör när du pussade en i ansiktet. Tungan gick i ultrarapid för att hinna pussas så mycket som möjligt på kortaste tid.

Du hade så mycket livsglädje och energi. Det är så svårt att förstå att allt detta bara är borta nu...

Jag saknar din kloka blick och dina tindrande ögon när det hände något roligt. Jag skulle göra vad som helst för att få möta den blicken igen...

Din lillebror Simpley sörjer dig. Han äter dåligt och tittar hela tiden efter dig. Även om jag tror han förstår att du är borta hoppas han att du ska komma tillbaka. Du var även hans klippa och han såg upp till dig och gjorde allt som du gjorde. När en fågel kraxar rusar han dit och ser sig sen frågande runt, "vad gör jag nu"? Sen tittar han på mig och jag kan inte förklara för honom.

Jag saknar varenda sekund med dig och vetskapen om att jag aldrig får uppleva detta igen är fortfarande helt ofattbart. Saknade är så enorm och jag vet att det bara är tiden som kan lindra tomheten efter dig. Och som jag längtar tills det inte gör så förbenat ont längre!!! Just nu gör det så ont att bara finnas till...

Du somnade in i min famn och jag tackade dig för allt du gett mig. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta som inget eller ingen kan ta.

Jag saknar dig så min älskade vän...

Lomma

Igår var jag i Lomma och tävlade hopp 2 med Simpley. Den lilla hunden går som en klocka nuförtiden, vi gjorde ett felfritt lopp och vann klassen med god marginal! Så nu är Simpley uppflyttad till 3:an i både agility och hopp:) Tror att den lilla herrn har mognat under vintern, precis som jag hoppades på!

Inte heller detta lopp har jag på film. Verkar uppenbarligen gå bra för oss när vi inte filmas (kanske ska sluta med det;))...

Dag för dag

Den senaste veckan har varit så tung, så tung... Jag försöker fylla dagarna så mycket jag kan för att slippa vara hemma där saknaden efter Yatzi är som värst. Samtidigt vet jag att både Felicia och Simpley behöver mig så jag måste fortsätta göra roliga saker med dem.

I lördags åkte vi till Varberg för att tävla med Simpley. Jag var inte alls tävlingssugen men det var ett sätt att fylla dagen samtidigt som jag och Simpley fick göra något roligt ihop.

Innan första loppet, Ag 2, förstod jag inte hur jag ens skulle komma lära mig banan... Men på något vis lyckades jag och vi gjorde ett riktigt bra lopp som räckte till vinst. Därmed fick vi vår sista pinne och är nu i agilitykass 3:)

Vi fick även en vinst i en hoppklass och har därmed bara 1 pinne kvar i 2:an.

Simpley går riktigt bra nu! Det enda jag inte var nöjde med var att han hade planer på att springa förbi sista hindret i hoppklassen, men jag var snabb och hann vara där och styra upp honom. Undras när han tänker ge upp denna dumma idé...?

Tyvärr har jag inga filmer på loppen.

Vila i frid...

...min älskade Yatzi!

Igår fick min älskade Yatzi somna in efter en kortare tids sjukdom. Saknaden är oändlig...

Tiaras Ocean Harvest 05 01 14 - 12 04 17

Hoppträning

Veckan som gått har varit lite kaotisk på ett trist sätt men trots detta har jag hunnit med lite träning. För Simpleys del har det inneburit enkla kombinationer med full fart och en hinderhöjd på 30 cm. Han river fortfarande väldigt mycket men jag hoppas träningen hjälper. Men tyvärr går det nog inte att göra något åt på bara någon vecka men trägen vinner! 

Rivningarnas helg

MEN vad nöjd jag är ändå!!!!

I fredags och lördags var det tävlingsdebut för säsongen för Simley på Gåsahoppet. Som jag skrev i tidgare inlägg har vi inte sprungit bana på 6 månader förutom förra lördagen så jag hade inga större förhoppningar inför helgen. Men när vi väl gick in på banan och startade kändes vi mer samkörda än någonsin!!! Tidigare har det bitvis känns som om Simpley jobbar mot mig snarare än med mig men den här helgen var vi verkligen ett team! Banorna var roliga, framför allt fredagens agilitybana var en bana som det verkligen lönade sig att ha en grundtränad hund på. Tyvärr rev Simpley ett eller två hinder i varje lopp men för min del gör det mindre, det viktigaste just nu är att han samarbetar med mig. Jag tror rivningarna berodde dels på att han knappt hoppat ett hinder på 30 cm på hela vinterna och dels på att vi sprang bana där han öste på för fullt jämfört med när vi kör mindre kombinationer. I vart fall är det inget som jag bekymrar mig för, det kommer att försvinna med tiden.

I fredagens hopplopp blev det disk, men det var helt mitt fel. Jag hade för bråttom upp till ett hopphinder så jag glömde skicka honom på däcket så han sprang förbi det. Hade jag bara tryckt till lite med handen så hade han tagit det:( På slutet slarvade jag och han sprang förbi ett hinder, hade egentligen tänkt göra ett framförbyte efter näst sista hindret. Simpley rev "bara" ett hinder i denna klass.

Agilitybanan var som sagt min favoritbana. Jag valde att testa hans kontaktfält på balansen och lät honom ta den helt själv medan jag sprang iväg åt sida. Och han gjorde sitt beteende helt rätt:))) Tror inte vi kunde gjort något annorlunda eller bättre än det vi gjorde. Tyvärr rev Simpley 2 hinder, annars hade det blivit vinst med flera sekunder.

Lördagens agilitybana bjöd också på sina svårigheter. Återigen visade Simpley att han faktiskt kan väldigt mycket. Jag blev lite sen i ett blindbyte efter långa tunneln så han fick en vid sväng men annars gjorde vi ett bra lopp. Tyvärr rev Simpley återigen 2 hinder annars hade det blivit ytterligare en vinst med flera sekunders marginal.

I hopploppet på lördagen gjorde vi ytterligare ett jättefint lopp. Jag blev jättesen i blindbytet efter platta tunneln, jag hade egentligen tänkt vara på andra sidan hindret och dra Simpley över hindret men valde tydligen (!) att göra ett blindbyte och vara på andra sidan. Men Simpley räddade situationen. Återigen rev han två hinder annars ett kanonlopp som återigen hade blivit vinst om vi inte rivit.



Simpley gjorde sina kontaktfält exemplariskt i helgen och han jobbade som sagt med mig och inte emot mig och kunde inte gjort något bättre (möjligtvis lyft lite mer på sina tassar...). Det jag måste ändra på är att inte ändra min handling i sista sekund! Inför varje lopp ändrade jag mig hur jag skulle handla på ett eller flera ställen bara några minuter innan start. Det funkade den här gången men det håller inte i längden!

Nu längtar jag till nästa tävling och hoppas att den lilla duktiga hunden är kvar och att inte "herr flipp" kommer tillbaka;)

Banträning

I lördags sprang jag (och hundarna) en hel bana för första gången på ca sex månader! Det kändes nästan lite läskigt att ta sig an det men det gick ok ändå. Det blev inte precis felfritt men det blir det ju sällan på tävling heller... Eftersom det är tävling till helgen behövde jag verkligen denna träning även ifall jag känner att ett träningstillfälle inte är tillräckligt, men det får bli vad det blir nästa helg. Jag har inte den timingen som jag brukar ha och det lär straffa sig, Simpley blir väldigt irriterad om jag inte är exakt där jag ska vara eller visar lite otydligt...

Förra veckan, på årets hittils varmaste dag med nästan 20 grader, gick jag och Gunilla en runda på ca 1 mil med hundarna. Hundarna som inte är vana vid värme tyckte det var för varmt (i alla fall mina). Men när vi kom tillbaka hem till Gunilla för en fika var det tre hundar som tyckte vi kunde sparka fotboll också. Vissa får aldrig nog!

Här ett foto på alla fyra.