Råådalen och tunnelmania

 I helgen var det dags för tävling i Råådalen på lördagen. I hoppklassen hade jag lite för bråttom vid ett staket så Simpley sprang förbi ett hinder. Vi hade dock en rivning på oxern sedan tidigare så jag antar att jag blev lite slarvig. Simpley var mer taggad innan start än han varit de senaste tävlingarna vilket var positivt! Han kändes rätt taggad innan agilityklassen också, dock inte riktigt som vanligt. Men vi gjorde ett ok felfritt lopp. Eftersom jag numera måste vara med honom på nedfarten på A-hindret var jag efter när han kom ut ur platten. Trots att jag ropade ”fram” till honom vinglade han och tvekade lite. Tidsmässigt gick det återigen långsammare än vad det brukar göra, men det var jag beredd på.

På söndagen var det ”tunnelmania” i Oxie, något jag sett fram emot. Simpley är dålig på att svänga efter tunnlar, så vi fick en del stora svängar, men vi hade roligt båda två! I första loppet vid fjärde tunneln tittade Simpley på mig som om han tänkte ”det är väl inte möjligt att jag ska in i en tunnel igen”? Men sen köpte han att det bara var tunnlar för hela slanten! Jag tyckte att han sprang på bra men Elin, en kompis som inte sett Simpley sen förra sommaren, sa direkt (utan att veta att vi har haft lite problem) att han såg återhållsam ut. Så det är inte bara som jag inbillar mig. Men det viktigaste var att vi hade roligt, och det hade vi!

Sofiero

I lördags var det dags för den årliga tävlingen på Sofiero. Simpley har haft agilityvila, förutom i tisdags då jag körde ett kort "testpass" med honom för att känna hur han kändes. Då tyckte jag att han kändes mer som vanligt, mycket bättre tryck i stegen än de senaste tävlingarna, så jag såg fram emot Sofiero och en mer galen hund.

I agilityklassen, som gick först, blev jag tyvärr besviken, kände redan på första hindret att han kändes seg, vilket tiden i resultatlistan visade också. Dessutom rev han tre hinder:( Inget bra lopp med andra ord.

Hoppbanan var en riktigt rolig springbana. Simpley var inte alls taggad innan start. I normala fall står han och skäller på hundarna som springer innan och är helt vild i kopplet. I lördags stod han lojt och tittade på och såg måttligt road ut. Ingen bra början... Men väl på banan kändes han mycket bättre än i agilityn, vilket även tiden visade. Tyvärr rev han ett hinder, men det spelar för min del mindre roll, det viktigaste var att han kändes piggare!



Nu är det inte så många tävlingar kvar den här säsongen. Jag har en plan där jag kommer att förändra hur jag tränar Simpley och för hoppningsvis hittar han tillbaka till sitt galna jag på banan. Men det är inget jag tror kommer att hända över en natt utan jag hoppas helt enkelt att han är tillbaka med full kraft till nästa säsong.

Soliga sensommardagar

Mitt lilla gäng här hemma har härliga dagar i sensommarsolen. Vi har varit i sjön och badat några dagar, helt underbart att kunna göra det i mitten av september. I övrigt gör vi, som alltid, dagsutflykter eller bara är hemma och myser i solen.

 

Simpley har haft agilityvila men har de senaste dagarna fått jaga luft som han älskar!

Simpley ligger ner medan Milo står ovanpå honom. Det är allt en bra snäll storebror Milo har!

Luna älskar att ligga i solen och njuta!

Simpley springer hellre än ligger ner...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Milo snart fyra månader

Om några dagar blir Milo fyra månader, det mjuka valpluddet har han så gott som tappat och de sylvassa tänderna tror jag också kommer att tappas inom kort.  Han är en riktig rackarunge som hittar på den ena hysset efter det andra. Igår var jag och Felicia och hälsade på på dagiset hon ska börja på senare i höst.  Jag hade hundarna i bilen, som jag backade upp mot dagisets staket och öppnade bakluckan. Vi var ute hela tiden och jag hörde att Milo skällde emellanåt, troligtvis eftersom han hörde oss. Efter någon timme pekar ett av barnen ut på vägen. När jag tittar dit hinner jag i en hundardels sekund tänka ”ah, en sheltievalp”, innan jag inser att det är MIN sheltievalp. Då hade Milo på något vis tagit sig ur buren i bilen, hoppat ner från min höga bil, och tänkte gå på äventyr på egen hand. Han gick glatt med svansen i vädret och hade inga planer på att leta upp mig. Som tur är var detta på en liten väg i skogen som det knappt kör några bilar på. Jag vågar inte tänka på om detta hade hänt i stan!!!!
Idag tog han på något sätt sig över kompostgaller som jag satt under ett körsbärsträd för att Milo inte ska äta alla körsbär som trillat ner. Gissa om jag blev förvånad när jag kom ut och såg att han var innanför gallret, med en mage rund som en tunna, full med körsbär…  Och jag kan bara se framför mig vad som hade hänt om han av misstag kom in till hönsen. Jag tror inte vi skulle ha några höns kvar….

Som sagt, en riktig rackarunge som inte inser sina egna begränsningar. Vill han något så lyckas han med det!

Simpley har agilityvila eftersom han känts så seg den senaste tiden. Det blir promenader som vanligt men inte så mycket mer aktivitet för hans del. Nu hoppas jag att han kan vila sig i form.

På fotona nedan har jag precis haft glycerol och mjöl  i Milos öron, därför är han lite extra vit om huvudet (mjöl är smaskens enligt Milo, han gör allt för att äta upp det när jag försöker sätta det i hans öron).

Milo terroriserar fortfarande Luna mycket när vi är ute. Luna är så snäll, men ibland kan även hon säga ifrån. Simpley å sin sida säger aldrig till Milo fast han har dragkamp med Simpleys svans och drar honom i pälsen på ryggen. Vid dessa tillfällen önskar jag att Simpley skulle sagt till på skarpen!!! Enda gången Simpley fräser ifrån är när han passar på någon sak som han finner värdefull just då. Men då är han vass som tusan och Milo vet direkt att han inte ska kivas.

Milo vill ha Simpleys pinne

den får han inte

"kom och ta mig då"

Simpley är lite rolig, ibland har han sin lilla tungspets ute. Han flämtar inte, den bara sticker ut en liten, liten bit:)

Luna fräser ifrån

Luna i bustagen!

Kompisar

Milo och Felicia har verkligen blivit kompisar. Felicia tycker att Milo är det bästa som finns, hon vill hjälpa till med allt som har med honom att göra och när hon vaknar på morgonen så kastar hon sig ur sängen och rusar till Milos bädd för att gosa med honom. Milo o sin sida tycker att Felicia är en fantastisk lekkamrat. De två leker ofta, mycket och länge. Och de leker riktigt bra. Ibland jagar de varandra och leker kurragömma och ibland har de dragkamp. Filmerna nedan visar hur roligt de har. Lite röriga kanske, men det är svårt att filma eftersom jag aldrig vet vad de ska hitta på:)

Stolpe ut helg

I helgen hade jag och Simpley verkligen inte turen på vår sida när vi tävlade i Ystad. I lördagens hopplopp gjorde vi ett bra lopp fram till oxern som var tredje sista hindret. Simpley kraschade rakt in i den övre ribban och åkte på nacken nästan 1 meter. Det såg riktigt otäckt ut. Han såg omtöcknad ut men verkade inte ha ont.

Agilityklassen bjöd på en riktigt rolig bana, men svår. Återigen gjorde vi ett riktigt bra lopp men Simpley smet in i en tunnel istället för att ta slalomet, som var lite dold av tunneln. Tyvärr kom detta lopp inte med på filmen.

Söndagen började med agilityklassen där vi hade startnummer 1, vilket inte alls passar oss. Simpley skötte sitt jobb men jag glömde bort att röra mig när jag skickade honom utom ett hinder så han smet in i fel tunnelingång.

I agilityklassen gör vi återigen ett bra lopp men vid muren som var bland de sista hindrena, tar jag för givet att Simpley ska suga på hindret men han viker av när jag viker av och tar ett annat hinder. Hade det varit ett vanligt hopphinder hade han tagit det, men när det var muren hade han behövt ett "hopp" också. Slarvigt av mig.

Totalt 4 disk men 4 bra lopp...


Milo fick träffa sin kusin, Alex, som är fyra veckor äldre än honom. Riktiga buskillar båda två:)

Nytagna foton

Valptiden går så fort. Jag försöker fota så ofta jag hinner så att jag har hela valptiden "bevarad". Milo är en riktig liten vilde. Han var med på Gåsahoppet i helgen och tyckte det var helhäftigt! Massor med kompisar att busa med, människor att hälsa på och däremellan skällde han som en galning på hundarna som sprang agility. Trodde han skulle vara helt slut när vi kom hem, men icke, han körde på hela kvällen hemma också med sina rackartyg.

Jag vet ingen hund som kan ställa upp sig så snyggt som Simpley, helt naturligt och utan träning...

Hela gänget:)