Vinst utan egentlig vinst...

Igår var det dags för tävling på Sofiero. Jag har alltid älskat att tävla på Sofiero, miljön är fantastiskt vacker och Yatiz älskar att springa inför så mycket publik så han njuter lite extra av att tävla där.

Dagen började med en internationell agilityklass. Jag tyckte banan var tråkig och fantasilös, på 4 ställen var det att hunden skulle ta "fel" tunnelingång, annars var det inga större svårigheter. Yatzi var taggad till tänderna och gjorde ett kanonlopp. När vi kom i mål sa de att vi var felfria och gick upp i ledning. Glad och nöjd med vår insats gick jag och Yatzi på en promenad och kom tillbaka lagom till klassen var slut. Då får jag höra av andra tävlande att Yatzi rivit ett hinder men att domaren inte såg det. Jag pratar med tävlingsledaren och med domaren och de frågar mig om jag såg att han rev. Och det gjorde jag inte!!! Det var 3 hopphinder efter varandra i en sväng där man gärna ville vara före hunden efter dessa 3 hopphinder. Eftersom jag vet att Yatzi tar hindrena framför honom sprang jag på, utan att egentligen titta på honom. Domaren kunde inte heller komma ihåg att vi rivit och sa att beslutet står fast, vi vann klassen! Jag sa att jag inte ville ha vinsten, men fick till svar att det är inget beslut jag kan ta. Eftersom det var en internationell klass fick vi ett CACIAG!!! Jag har länge trånat efter ett caciag men det känns inte alls kul att få det så här, och vinsten känns ju inte som en vinst. Jag förstår beslutet, det är inte första gången någon vinner på en domarmiss och jag förstår att man inte kan använda film som bevis, tänk vad mycket tjafs det hade blivit om man tog kontaktfälten eller inte. Så jag förstår domarbeslutet, men det är inte på detta sätt jag vill vinna! Jag kan inte glädjas åt vinsten eller mitt caciag som jag i vanliga fall skulle vara själa glad åt... Men nu är det som det är och det är bara att glömma och gå vidare.

Hoppbanan var inte heller den i min smak. Men vi gör ett bra och felfritt lopp. Men det är stor skillnad på Yatzi när hindrena ligger på 40 cm eller 45 cm. På 40 cm kan han flyta över hindrena men ligger de på 45 blir det inte samma flyt än så länge. Han har fortfarande inte sin vanliga fysik och det blir extra tydligt när hindrena är maxade. Jag är jättenöjd med loppet, vi fick en vid sväng som kostade lite tid, men annars var det inte mycket vi kunde göra bättre. Tyvärr fick vi ingen bra placering (vet inte riktigt vad vi blev...).

Idag var det lagtävling i Råådalen. Morgonen började med ett hopplopp där vårt lag fick 4 säkra nollor och vann därmed klassen!!! Banan var rolig och kändes svårare på banvandringen än vad den var att springa. Agilityklassen var en lite klurig bana och också den var rolig tycker jag. Yatzi rev ett hinder, men då 2 andra hundar i laget diskar sig så var laget diskat. Sista loppet var ett hopplopp. Banan såg jätterolig ut, men när jag tog ut Yatzi precis innan banvandringen var han jättestel så jag ville inte starta honom. Gårdagen, med maxade hinder, en bana som sluttade och vått gräs slet på honom så han var trött och stel i kroppen. Eftersom laget har alla sina pinnar ville jag inte riskera att han skadar sig igen för att han inte riktigt orkar. Jag längtar så tills nästa säsong då Yatzi kan vara i sin vanliga form...