Milo snart fyra månader

Om några dagar blir Milo fyra månader, det mjuka valpluddet har han så gott som tappat och de sylvassa tänderna tror jag också kommer att tappas inom kort.  Han är en riktig rackarunge som hittar på den ena hysset efter det andra. Igår var jag och Felicia och hälsade på på dagiset hon ska börja på senare i höst.  Jag hade hundarna i bilen, som jag backade upp mot dagisets staket och öppnade bakluckan. Vi var ute hela tiden och jag hörde att Milo skällde emellanåt, troligtvis eftersom han hörde oss. Efter någon timme pekar ett av barnen ut på vägen. När jag tittar dit hinner jag i en hundardels sekund tänka ”ah, en sheltievalp”, innan jag inser att det är MIN sheltievalp. Då hade Milo på något vis tagit sig ur buren i bilen, hoppat ner från min höga bil, och tänkte gå på äventyr på egen hand. Han gick glatt med svansen i vädret och hade inga planer på att leta upp mig. Som tur är var detta på en liten väg i skogen som det knappt kör några bilar på. Jag vågar inte tänka på om detta hade hänt i stan!!!!
Idag tog han på något sätt sig över kompostgaller som jag satt under ett körsbärsträd för att Milo inte ska äta alla körsbär som trillat ner. Gissa om jag blev förvånad när jag kom ut och såg att han var innanför gallret, med en mage rund som en tunna, full med körsbär…  Och jag kan bara se framför mig vad som hade hänt om han av misstag kom in till hönsen. Jag tror inte vi skulle ha några höns kvar….

Som sagt, en riktig rackarunge som inte inser sina egna begränsningar. Vill han något så lyckas han med det!

Simpley har agilityvila eftersom han känts så seg den senaste tiden. Det blir promenader som vanligt men inte så mycket mer aktivitet för hans del. Nu hoppas jag att han kan vila sig i form.

På fotona nedan har jag precis haft glycerol och mjöl  i Milos öron, därför är han lite extra vit om huvudet (mjöl är smaskens enligt Milo, han gör allt för att äta upp det när jag försöker sätta det i hans öron).

Milo terroriserar fortfarande Luna mycket när vi är ute. Luna är så snäll, men ibland kan även hon säga ifrån. Simpley å sin sida säger aldrig till Milo fast han har dragkamp med Simpleys svans och drar honom i pälsen på ryggen. Vid dessa tillfällen önskar jag att Simpley skulle sagt till på skarpen!!! Enda gången Simpley fräser ifrån är när han passar på någon sak som han finner värdefull just då. Men då är han vass som tusan och Milo vet direkt att han inte ska kivas.

Milo vill ha Simpleys pinne

den får han inte

"kom och ta mig då"

Simpley är lite rolig, ibland har han sin lilla tungspets ute. Han flämtar inte, den bara sticker ut en liten, liten bit:)

Luna fräser ifrån

Luna i bustagen!