Luna kom till oss för drygt tre år sedan som en räddande ängel åt Simpley. Efter att inte ätit på fyra månader tog det bara någon dag när Luna kommit så åt han igen. Han skulle snabbt sen försöka sätta Luna på plats, på typiskt Simpley vis, genom att ta hennes tuggben. Men han hann knappt försöka innan hon hade tagit hans ben istället. Efter det var Simpley Luna 100 procent lojal, hon blev hans trygghet, precis som Yatzi var tidigare. I fredags när Luna började bli sämre passade han Luna och Milo fick inte komma nära. Inget trevligt beteende men från hans sida var det den största kärleksförklaringarna av alla.
När Milo sen kom till oss kändes det så naturligt att Luna skulle bli kvar hos oss, vilket hon också blev. Hon blev snabbt den som Milo tydde sig till och som han terroriserade som bara valpar kan. Men med en ängels tålamod stod Luna ut med honom och de två blev de bästa lekkamrater.
Luna fortsatte att vara den som höll ordning på killarna. När Simpley retades med Milo och vaktade någonting gick Luna alltid emellan och sa åt honom och när Milo blev för uppjagad på vad det nu kunde vara (en köksmaskin, dammsugare mm) var det Luna som dämpade honom.
Luna lärde sig på gamla dar hur roligt det är att springa efter luft, något som Simpley lärde henne. Och hon bara älskade att vara i stan och stå innanför ett staket och skälla på dem som gick utanför. Här hemma fick hon nöja sig med att skälla på vilt utanför trädgården, men det var helt ok enligt henne också! Det är få hundar som har sån "studs" i benen som Luna hade när hon var ivrig.
Sen i fredags är allt bara så tomt här hemma. Simpley och Milo har vid flera tillfällen, när Luna normalt brukat styra upp, tittat på varandra med frågande miner, som om de sa "vad gör vi nu?". Det känns som de är lite "tappade" emellanåt. Nu måste de helt enkelt på egen hand upptäcka hur de ska agera vid olika tillfällen. Och när vi varit ute på promenad förväntar vi oss alla tre att Luna ska vara här hemma och vänta på oss. Rent rutinmässigt delar jag ostskivan, eller vad det nu kan vara, i tre delar. Luna gick alltid efter mig här hemma, från rum till rum, vilket ingen av de andra hundarna gör. Så det känns enormt tomt att inte ha en liten skugga som följer efter mig.
Jag kan inte nog tacka Luna för allt hon har gjort för oss och jag hoppas hon förstod hur mycket hon betydde för oss alla.
Tusen, tusen tack Johanna för att vi fick lära känna Luna och ha henne hos oss, hon var en helt fantastisk hund!
Toven Blame it on the Moon "Luna" 040625 - 150918. Vi saknar dig så innerligt vännen! Vila i frid...
