Tävlingssäsongen 2010

I vintras tog jag beslutet att inte tävla så mycket säsongen 2010. Anledningen till beslutet var flera men framför allt för att jag upplevde förra säsongen att jag tappade suget att tävla. Jag kände ingen längtan och förväntan inför helgerna utan snarare kändes det som ett måste att återigen behöva packa väskan när helgen närmade sig. Så under vintern tog jag mig en funderare och kom fram till att jag endast skulle tävla relativt få tävlingar den här säsongen. I detta löfte till mig själv ingick dessutom att inte jaga poäng på olika listor, det gör ju inte oss till ett bättre ekipagen i praktiken (möjligtvis i statistiken men vad spelar det för roll?).

Jag hoppas de helger då det är tävling och jag inte är där kommer att sitta hemma och ångra mig att jag inte anmälde mig, att jag ska få tillbaka lusten och längtan att varje helg bege mig iväg.

Jag har fått frågan från olika håll om jag sökt till landslaget i år, och svaret är nej. Hade jag ansökt så skulle hetsen och jakten på att prestera vara där igen så jag beslöt att avstå från att ansöka i år. Beslutet känns helt rätt men det har redan kommit stunder när jag ångrat mig och tänkt att, tänk om det hade gått vägen för oss... Jag kommer säkert att ånga detta beslut flera gånger om, speciellt när uttagningen närmar sig...

Så ni som är vana att sig mig på varenda tävling i södra halvan av Sverige vet nu varför jag inte är där. Förhoppningsvis kommer jag i höst att komma ihåg varför man klämmer in sig så många man kan i en liten sunkig campingstuga helg efter helg, sitter på en tävlingsplats 12 timmar per dag i ösregn eller stekande sol för att få springa 2*40 sekunder och komma trött och sliten till jobbet måndag morgon medan kollegorna har utnyttjat helgen till att vila upp sig. Jag vet ju redan svaret, för att man älskar agility! Jag måste bara hitta tillbaka till den känslan...