Träningstillfälle

I lördags startade vi på en inofficiell tävling i Staffanstorp. Inofficiella tävlingar är perfekta träningstillfällen och vi behöver träna både på starter och balansens nedfart eftersom Simpley lämnar det redan när jag tänker att jag ska”ok:a” honom på tävling.

Agilitybanan var inte helt lätt om man hade en snabb hund men om hunden hade en självständig vippa (vilket Simpley har) hade man en väldig förde. Tyvärr kom vi inte ens så långt. Simpley satte av som en kanonkula och drog in mot mig efter första korta, raka tunneln och dundrade över ett hopphinder istället för att ta vippan som stod i rak linje från tunneln!!! Sen fortsatte han i full fart och hoppade i princip från nocken på A-hindret och landade på marken!!!! Såg lite läskigt ut men Simpley var lika glad för det… Jag fick till sist i alla fall tillfälle att plocka upp honom på balansen vilket var mitt syfte med hela loppet!

Hoppbanan var betydligt enklare och roligare fram till näst sista hindret, vilket hunden skulle ta utifrån. Men en snabb hund var man ohjälpligt efter…

Eftersom Simpley har en tendens att lyssna sämre på mig på tävling skrek jag som en galning på honom efter första tunneln, så att han inte skulle dundra rakt fram och in i fel tunnelingång. Men just denna gång lyssnade han jättefint och jag höll på att få in honom i slalomet istället för i rätt tunnelingång! Tänk att det ska vara så svårt att kalla lagom mycket… Allt gick sen fint till näst sista hindret. Simpley är duktig på att ta hinder utifrån (ibland lite för duktig) så när jag ropade på honom drog han sig genast utanför hindret. Men, han tolkade det som om han skulle flicka tillbaka till mig, men när jag fortsatte framåt i 190 blev han nog lite konfunderad, vilket gjorde att han inte hoppade hindret utan sprang tillbaka till fel sida om det… Så nära att det blev rättL

Men summa summarum, jag fick träna balansens nerfart, jag fick träna starter (i alla fall i hoppklassen där det var motiverat att lämna hunden i starten) och vi fick springa två relativt lätta banor och vi hade roligt!!

Tävlingsdebut

I söndags var det tävlingsdebut för säsongen. Dagen började med en agilityklass. Simpley gick riktigt fint, han kändes så lätt att springa med utan att jag behövde anstränga mig. Tyvärr vred jag upp för tidigt vid mitt framförbyte efter slalomet så Simpley gick utom hindret istället för att hoppa det rakt fram. Annars ett riktigt bra lopp (men jag såg på filmen att vi nog ändå skulle fått en 5:a på A-hindret och då tar jag lika gärna en disk!)!

Nästa agilityklass hann vi knappt starta innan vi diskade oss. Efter vippan skulle hunden rakt in i slalom. Simpley flickar ut från mig och springer in i en tunnel istället??!! Han som är så bra på diskriminering!!!! (loppet ej med på filmen).

Hopploppet var en riktigt rolig och fartig bana. Vi börjar loppet perfekt men tyvärr kommer Simpley fel in i slalomet. Jag litar helt på honom vad gäller slalomingångarna och vet att han kan dem, så jag tror helt enkelt att han såg fel vad som var första pinnen. Jag tog honom sen lite för tight efter ett hinder så han missade tredje sista hindret på banan. Det var många tighta svängar man skulle få till efter tunnlar, vilket är en av våra svaga sidor, men i det här loppet blev alla svängar suveränt tighta och fina!!

Totalt 3 disk av 3 lopp men jag måste ändå säga att det kändes betydligt enklare och bättre att springa än vad jag vågade hoppas på efter denna vinter.

Premiär för säsongen

Äntligen är våren på väg och i helgen började jag så smått ta fram några av mina hinder för att låta dem stå framme för säsongen. Känns lyxigt och underbart!! Eftersom det är tävling i helgen ville jag köra ett pass med Simpley så han fick komma igång, vi har ju som sagt bara haft enstaka träningspass det senaste halvåret. Eftersom det fortfarande är lite snö kvar på planen valde jag att fokusera på slalomingångar då det inte kräver så stor plats.

Simpley var återigen en riktig liten stjärna!! Han satte alla ingångar på första försöket trots att jag gjorde det riktigt svårt för honom med svåra bakombyten och allmänt svåra vinklar.

Förra säsongen tragglade jag en hel del ingångar med Simpley. Tyvärr är tragglande och finlirande inte Simpleys grej. Han skäller och biter och kan helt plötsligt inte ens göra de enklaste övningar. Men jag är envisare än honom och även om vi tjafsar med varandra större delen av tränignspassen verkar det som om han faktiskt lär sig något på dem. Det ska bli spännande att se hur det känns på tävling (även om vi inte lär vara synkade för fem öre)!!

Planen börjar återigen synas och snart åker resten av hindrena fram!!!:)

Sporadisk träning

Den här vintern har det bara blivit enstaka träningspass för Simpleys del. Som jag skrivit tidigare har jag plockat fram hindrena eller ett par av dem vid enstaka tillfällen men sen ställt in dem igen. Det känns som om snön och slasket aldrig tar slut...

I fredags var det ett sådant sporadiskt träningstillfälle igen (sistens vi tränade var väl ett par veckor sedan). Vi har fortfarande ca 10 cm snö men i fredags fick jag min plan plogad (lite lyxigt:)). Gunilla skulle komma på besök och vi bestämde oss för ett träningspass. Vi tog bara fram tre tunnlar och två hopphinder och tränade tunnelingångar och -utgångar. Trots så få hinder blev det ett riktigt bra träningspass. Simpley var en riktig stjärna och gjorde nästan allting rätt trots att jag försökte utmana honom så mycket jag kunde. En av de kombinationer vi körde ses på filmen.

,

Jag tänkte på det igår att jag tror att Simpley håller på att bli vuxen, på riktigt. Han är tre och ett halvt år men har varit väldigt sen i sin utveckling. Det som jag märker det mest på är att han inte har något emot att gå och lägga sig inomhus om det inte händer något. Förr var han på mig som en igel och stressad mig. Även på promenaderna har något hänt. Tidigare när jag sa åt honom att vänta eller komma eller något annat, blev han alldeles tom i blicken och gjorde ingenting, ungefär som om han inte klarade av pressen (som egentligen inte var något press enligt mig, bara vanligt samspel), men nu när jag säger åt honom något så har han fullt fokus på mig, gör det jag ber om, och ser ut att tycka det är riktigt trevligt att han kan vara duktig. Jag har en liten förhoppning att denna mognad även ska synas ute på tävlingsbanorna i sommar...

Luftkastning och vårvinter

Det händer inte så mycket på hundfronten här just nu. Jag ställde undan mina agilityhinder när snön kom tillbaka vilket innebär mer vintervila för Simpley. När snön sen försvann för någon vecka sedan kändes det inte som någon idé att plocka fram dem än (snön kommer säkert tillbaka). Men i helgen insåg jag att vi har en del tävlingar i mars och det går ju inte att åka och tävla när man knappt tränat på 4-5 månader, Simpley måste i alla fall få en chans att använda sina hoppmuskler. Så i helgen tog jag fram fyra hinder (lite lat är jag;)) och byggde en klassisk box och repeterade lite grundträning. Simpley tyckte så klart att det var roligt men han öser aldrig på för fullt när vi bara kör på ett par hinder. Han hoppade jättefint och rev inte ett endaste hinder! Detta stärker min teori om att han river så mycket på tävling för att han helt enkelt har för bråttom framåt. Inte ett helt lätt problem att komma åt känns det som...

I går hade vi riktig vårvinter! Ljuset var så där våraktigt och även om det var kallt på morgonen så droppade det från taken, solen värmde och fåglarna kvittrade. Underbart, det märks att det går åt rätt håll!!!

Simpley blir alltid lite extra glad när det är fint väder. Nu när det inte finns snö och vi kan vara ute och kasta snöboll får vi hitta på andra lekar som han tycker är kul. Pinnkastning går lika bra som snöbollskastning men det gör låtsaskastning också. Så igår stod jag bara och låtsades kasta något åt ett håll, Simpley springer då 50-100 meter åt det hållet, sen låtsas kastar jag åt andra hållet, då springer han ditåt 50-100 meter. Leken kräver stora öppna ytor för att han ska tycka att det är riktigt roligt! Jag tror han vet att jag inte kastar något men han bryr sig inte, han njuter av att bara få springa! Luna förstår sig inte riktigt på vår lek. Hon gör några tafatta försök att få tag i Simpley men sen ger hon upp och går och äter kaninbajs istället.

Felicia på promenad med Luna när det fortfarande var vinter. Felicia älskar att gå med på promenaderna (det ta rätt lång tid att gå några hundra meter;)) och det är viktigt att hon får hålla i ett koppel med en hund i andra ändan. Det duger inte bara att hålla ett koppel. Snälla Luna kan jag alltid lita på att hon inte gör något, så de två brukar promenera tillsammans.

8 år

Idag skulle min Yatzi fyllt 8 år. Det är så orättvist att han inte ens fick uppleva sin 8-års dag...

Jag saknar honom fortfarande så innerligt, och jag har fortfarande svårt att kontrollera när tårarna kommer. Små, små händelser kan göra saknaden extra påtaglig och tårarna bara börjar rinna... Varje dag, flera gånger om dagen, kommer jag på mig själv med att tänka på händelser vi upplevt tillsammans och  vad Yatzi skulle gjort om han var med vid saker som händer nu.

Ständigt i mina tankar, ständigt saknad!

Alla som kände Yatzi vet vilken speciell relation han och jag hade. Han var en på miljoner och jag kommer nog aldrig få en hund som står mig lika nära som Yatzi gjorde.
                  

                      

 

Blivande agilitystjärna?

När snön kom i december plockade jag in mina agilityhinder för vintern. Jag har egentligen inte haft något direkt sug att plocka fram dem igen även om snön försvann i mellandagarna. Men i förra veckan kom Gunilla på besök och vi beslöt oss för att köra ett träningspass. Vi byggde banan nedan men försvårade den lite genom att ändra vinklarna på vissa hinder. Det märktes att Simpley inte tränat på länge, han kändes utvilad och taggad till tusen. Han hade svårt att sitta i starten och när vi sprang hade han en extra växel som jag inte känt på länge. Dessutom gjorde han allt rätt!!! Vi provade lite olika sätt att handla innan vi körde banan baklänges. Det blev ett ganska kort träningspass men det räckte, jag ville inte att Simpley skulle få träningsverk.

Felicia har alltid varit med mig när jag tränar med Simpley och tycker oftast det är roligt att titta på, framför allt när det vankas gröna ärtor:) Nu när hon går själv och kan vara med och springa runt på agilityplanen har hon (som vanligt) tagit efter hundarnas beteende. Kanske en blivande agilitystjärna?;)