Den här gången hos Jenny gjorde han likadant fast i en annan situation. Han kom från tunneln, skulle hoppa hindret och därefter in i tunneln igen.
Jag själv hade bråttom till tunnelutgången efter hinder 8 och fick inte gå över linjen som balansen ger eller stå och vänta för att se om Simpley gick in i tunneln. Målet var att jag skulle plocka honom efter hinder 7, skicka och springa mot tunnelutgången. Simpley skulle helt enkelt gå på mitt kommando och min utsträckta arm. Detta visade sig totalt omöjligt!!!! Han skulle bestämt upp på balansen, om och om igen. Spelade ingen roll att Jenny låg på den eller att vi satte för den, tunneln fanns inte, bara balansen. Och kom han inte upp framifrån så hoppade han upp från sidan eller så stod han bara och tittade på den och funderade på hur han skulle ta sig upp!! När han till slut gjorde rätt en gång jublade vi allihopa och jag överöste honom med belöning (=ärtor). Han, som i vanliga fall älskar när man applåderar och jublar, sprang bara iväg till vippan och gjorde sitt kontaktfältsbeteende???!!! Sen när vi försökte igen gick det återigen inte... Jag har inte hunnit träna på detta hemma men imorgon ska vi till klubben och jag lovar att han kommer att sätta det på första försöket, och på andra, o tredje osv... Simpley kommer att titta på mig med en blick som säger "jag förstår inte varför vi tränar detta, det är ju rena barnleken"...
I övrigt i veckan har vi fortsatt finlira hemma med de tips vi fick av Jenny. Jag älskar att finlira!!!!
1 kommentar:
Han är verkligen speciell den lille Simpley.
/ Susanna
Skicka en kommentar