Vintervila

De senaste veckorna har det blivit ganska mycket träning för hundarna, framför allt Milo. Simpley får alltid göra det Milo ska göra före honom men för Simpleys del är det inte precis någon utmaning, men han tycker det är roligt att få springa. Men nu när det är dags för jul, 3-års kalas, nyår och massa aktiviteter inplanerade finns det ingen tid för träning. Efter vårt uppehåll i oktober var min träningsmotivation på topp men nu efter några veckors intensiv träning känner jag att den börjar dala. Så jag ska i alla fall njuta av ledigheten:)

Och i januari och februari har jag bestämt att hundarna ska ha agilitypaus. Så från och med nu blir det ett längre uppehåll med träningen. Dock kommer jag att köra några korta pass Running Contacts med Milo när tillfälle ges. Ett pass tar bara några minuter så det ska vi nog kunna klämma in. Han får numera springa ner för balansen när vi tränar med Manners Mindern för han gör det så bra. Än så länge står jag bara still men om några pass kommer jag att börja röra på mig. Men när vi tränar med leksak är vi kvar på lastpallarna för då har han en tendens att hoppa lättare. Svängträningen kommer jag att lägga på is tills vidare. De få pass jag får in vill jag fokusera på att få färdigt när han springer rakt fram. Sväng efter balansen behövs knappast förrän i klass 3 så vi har åtminstone våren och sommaren på oss att träna in det.

Dock är Milos vippa fortfarande katastrof (jag har skrivit på detta i tidigare inlägg)! Jag har verkligen lagt mycket fokus på den den senaste tiden för att få en färdig vippa, men den blir helt enkelt inte bättre. Att hoppa upp från sidan och slå ner den är inga problem. Om jag sätter en pinne under "toppen" och han får springa upp hela vägen, få godis och att jag sen slår bort pinnen och han får ett "okej" kommando är inga problem så länge pinnen är där. Jag kan köra detta 100 gånger, tar jag sen bort pinnen en gång så att han får göra vippan helt självständigt är vi tillbaka på ruta 1 igen efter denna enda repetition. Då stannar han innan halvvägs på vippan, slår försiktigt över den och sen går ner för den:( Trots att det står en godisskål precis där vippan slår ner. Och Milo som i vanliga fall kan hoppa ner för ett stup för en liten godis... Jag kände under ett pass att jag ger upp, han får ha en urusel vippa. Så jag la in några hinder före och något hinder efter, satte en skål med godis precis där vippan skulle slå ner, och tänkte att han kanske skulle få upp lite intensitet och energi när vi sprang kombination så att han fick lite driv fram till skålen, men nej. Vippan blev sämre för varje repetition istället:( Som sagt, den är rent urusel och jag kan inte få han att utföra den ens okej.

Mer Running Contacts

Jag kör inte efter någon speciell metod nu när jag tränar in Milos kontaktfält. Det borde vara som att träna in vilket moment som helst med en hund, sunt ”hundträningsförnuft” och lite fantasi så borde det funka!

Igår kände jag att jag ville hitta på något mer än att bara springa nerför plankan eftersom Milo gör det så himla bra, så jag la till ett hopphinder efter brädan. Milo fick lite extra tryck i stegen och tyckte det var jätteroligt! Nedan finns två filmer från detta. Vi hade hållit på ett tag så han hade inte riktigt lika bra fart som vid de första repetitionerna. På första filmen, den sista repetitionen, gör han ett litet skutt som jag inte godkänner (har ju skrivit om detta tidigare). Det är som sagt ett litet hopp bara men jag tror att det blir större framöver om jag tillåter det.

 

När jag sen tränade annat på agilityplanen kunde jag inte låta blir att se vad Milo gjorde på riktiga balansen. Han har aldrig varit uppe på balansen förut men tyckte inte att det var något märkvärdigt att gå upp där. Sen gjorde han jättefina kontaktfält!!! Han fick bara prova tre gånger och vi kommer inte att träna där mer, vi fortsätter med vår planka steg för steg, men det var häftigt att han satte alla försöken så fint! Film nedan.



Något han var mindre bra på var när vi tränade RC med leksak… Jag använder alltid leksak när vi tränar kombinationer och banor och där har han fullt fokus framåt och koncentrerar sig jättefint. Men när jag skulle prova att kasta hans leksak på brädan var han allmänt flamsig och tramsig. Han glömde helt av vad han skulle göra, hoppade av plankan halvvägs för att kunna springa fort till sin leksak och när han väl sprang hela brädan tog han ett jättesprång längst nerL Jag provade att lägga brädan helt på marken men då sprang han först knappt på den och när han väl gjorde det så tog han ett jättehopp varje gång…  Så jag fick ta fram våra bågar som vi hade i början av vår träning när han också hoppade vid varje försök. Då dämpade han sig lite och skärpte sig. Sen kunde han springa på brädan i vinkel också och knappt ha bågarna där. Jag tror inte det tar många pass innan han inser att det är samma beteende som gäller även om det är leksaken som kommer som belöning eftersom han är van vid den från agilityträningen men de närmsta passen vet jag vad vi ska ha som belöning…

Jag gillar att hitta svaga punkter och jobba vidare med dessa!! Tror också att detta utvecklar hundens förstående för beteendet mycket bättre än om det blir 100 % rätt varje gång.

Milos RC

Milo har verkligen förstått att han ska springa hela vägen ner på plankan. Vi har ju haft perioder där han har hoppat 99 % av gångerna men det var länge sedan nu. På ett sätt tror jag det var bra att det blev fel för då fick han tänka till och komma på vad som var rätt. Rakt fram är han 100 % nu oavsett vad jag gör eller var jag befinner mig. Jag försöker ändå "skynda långsamt" och inte höja upp brädan för mycket på en gång (det blir en lastpall åt gången) och jag ser alltid till att han får ett par pass på varje höjd fast han gör alla rätt från första passet.

Däremot tycker jag svängarna är svårare. Jag har inte riktigt bestämt mina kriterier, typ är det ok om han trampar på hörnet av brädan eller var vill jag egentligen exakt att han sätter sina fötter? Det låter kanske lätt att bestämma men när jag väl står där ute och han springer blir jag tveksam ibland och så här i början vill jag hellre fria än fälla även ifall jag inte är helt nöjd med vad han gör. Han har även en tendens att ta ett litet skutt längst ner vid svängar och det vet jag att jag inte vill ha. Men när han då gör det här lilla skuttet men vid just den repetitionen springer han jättefint och rundar hörnet längst ner måste jag ju belöna för det... Svårt, svårt. Och jag har inte bestämt hur tighta svängar jag ska lära honom, kanske räcker det med att han kan svänga 90 grader eller ska jag ha två olika kommandon för 90 graders sväng och 180 graders sväng??

Som sagt, att springa rakt fram har vi full koll på nu men med svängträningen återstår det en hel del... Nedan en kort film när Milo springer på brädan rakt fram.

Uppdatering av läget

Den senaste månaden har varit rena sjukstugan här hemma. Så det har knappt varken funnits tid eller ork för någon hundträning.

För några dagar sedan blev Milo i alla fall 1,5 år och kan numera rent officiellt tävla agility. Dock har vi en bit kvar innan vi är redo. Tänkte sammanfatta hur långt vi har kommit och vad vi fattas.

Rent handlingsmässigt har vi kommit långt. Han har ett suveränt hindersug men är ändå lyhörd så handlingsmässigt skulle han nog klara en klass 3 bana. Vår stora svaghet är att han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. För några veckor sedan var vi hemma hos Pia och då var han allmänt förvirrad, sprang förbi hinder, tittade jättemycket på mig och såg inte tunnlar mitt framför honom. Så helt klart måste han få chans att komma ut och träna på andra banor och andra hinder innan han är tävlingsklar.

Slalomingångar är han också suverän på, sätter i princip alla. Utgångarna är det värre med:( Han har alldeles för bråttom så han går alltid ur sista porten om vi kör slalom i kombination med andra hinder första gången vi kör kombinationen. När jag säger åt honom att skärpa sig tittar han bara helt oförstående på mig. Så varje gång måste jag sätta upp bågar som han får springa med ett par gånger innan jag kan ta bort dem och han tar hela slalomet. Så vår kommande träning består av att jag måste flytta runt slalomet på banan och sätta in det i olika kombinationer så att han lär sig göra klart hindret.

Däcket och platten fick jag för bara några veckor sedan. Dessa hinder lärde Milo sig direkt, inga konstigheter även ifall han behöver träna upp större säkerhet på båda hindrena, så jag måste ta med dessa i kombinationer/banor framöver.  

Vår största akilleshäl är vippan. I våras hade vi kommit långt med detta hinder men så trillade Milo ner högst uppifrån och slog sig rätt illa i ryggen. Efter det blev han rädd för vippan och jag har helt enkelt inte fått till det efter det. Jag har provat olika metoder, att han får springa upp på den och jag håller emot tills han är längst ut då jag tar ner den. Misstänker han att den ska röra på sig smyger han sista biten, vilket jag så klart inte vill. Har även provat att ta andra vägen, dvs bygga upp lastpallar under och ta bort en i taget succesivt. Ligger det lastpallar så vippan inte alls rör sig springer han upp i bra fart men det räcker med att jag bara tar bort en lastpall så början han smyga upp sista biten. Jag tränar även att han får hoppa upp från sidan på brädan när den bara är en liten bit ovanför marken och själv slå i och detta funkar ok. Men kort och gått så kommer vi inte framåt i vår vippträning hur mycket vi än tränar den:(

Sen har vi våra Running Contacts. Vi har kommit till att brädan ligger på tre lastpallar nu. Milo älskar denna träning och tur är väl det för det kommer att krävas mycket träning innan vi är färdiga! Vissa pass är han klockren men sen kommer han in i ett stegmönster där han varje gång tar ett skutt på slutet av brädan. Han trampar fortfarande på kontaktfältet men det är inte ok tycker jag, tror skuttet kommer att bli större och större med tiden. Men det är precis som om att när han väl börjat hitta mönstret med skuttet kommer han inte ur det. Så antingen gör han 100 % rätt eller 100 % fel... Han har lättare att komma in i "hoppmönstret" om jag springer bredvid honom istället för att stå stilla. Så vi kommer att hålla på tre lastpallar tills han inte tenderar att ta det sista skuttet vilket jag misstänker kan ta ett tag.

Jag har även börjat lägga in svängar. Dock måste jag har någon form av markör ett par gånger för att han inte ska hoppa av vid sidan. Det räcker med att markören är en platt sak som ligger på marken så springer han hela vägen ner. Sedan kan jag ta bort den och han springer jättefint hela vägen ner innan han svänger. Så visst har vi kommit en bit på väg med våra RC men det är som sagt långt kvar.

Då var vi igång!

I morse var kom min "Manners Minder" eller "Treat & Train" som de numera heter. Jag har förstått sedan tidigare (andra som använt maskinen har berättat) att man måste vänja hunden vid maskinen då den låter och det tar lite tid innan godisen (maten) kommer ner. Det är ett antal steg som ska göras så att hunden förstår vad maskinen betyder innan man kan börja använda den "på riktigt". Men med Milo gick den här träningen rekordsnabbt! Eftersom han är mattokig och älskar maskiner som låter (ju högre ljud desto bättre) var det här rena lyckan från första godisen han fick från maskinen. Så vi kunde sätta igång att träna våra RC på en gång!

För att han inte skulle hoppa varje gång och därmed aldrig få belöning satte jag två pinnar i kors strax efter brädan så att han inte skulle lockas att hoppa. Detta funkade jättefint! Jag kunde belöna varje försök. Efter ett par repetitioner höjde jag upp korset lite i taget tills jag kunde ta bort det och han hoppade bara 2 av 10 försök!! Helt perfekt!!! Jag misstänker att jag kommer att behöva ta fram mina pinnar framöver också för att påminna honom men det kändes som ett stort framsteg och eftersom belöningen uteblev (vilket den inte gjort tidigare när jag körde med skål) hoppas och tror jag att han kommer att inse ganska snart vad han ska göra för att få sitt godis.

Det är verkligen en jätterolig träning för oss båda och varje pass tar max 10 minuter. Så vi borde kunna få till ett antal pass varje vecka!

Kontaktfälts beteende

För drygt en månad sedan var jag uppe hos Jenny och tränade med Milo. Det var otroligt givande och framför allt nyttigt för Milo eftersom han i princip bara tränat hemma på vår egen bana. Han var väldigt förvirrad i början och ofokuserad men när han insåg att det var agility vi skulle syssla med blev han snabbt 100 % fokuserad. Tiden gick fort och jag fick bekräftat våra svaga punkter som jag ska jobba vidare med. Vi diskuterade sedan kontaktfält. Jag har tränat nosdutt med Milo sedan han var liten eftersom det är en metod som jag kan. Jenny tyckte dock att vi skulle köra running contact. Hon menade på att jag har en hund som i princip är färdig handlingsmässigt och han ska inte börja tävla förrän om ca 6 månader så vad ska jag annars träna på under denna tid? Hon rekommenderade mig inte att köra RC utan bestämde att vi ”SKA” köra running (lite ironiskt så klart). Hon rekommenderade starkt att om jag kör med godis ska jag ha en ”Manners Minder”.

Jag kände mig lite avig mot det i början men beslöt mig till sist för att ge det en chans. Dock har jag inte köpt en manners minder utan tänkte prova med skål först för att se om vi ska gå vidare med RC. Så förra veckan införskaffade jag en bräda och satte igång. Milo bara älskar denna träning!!!! Han gasar på för fullt över brädan och har fullt fokus framåt. Både skål med godis och när jag kastar leksak funkar men dock tycker jag det är svårt att ”tima” när jag ska kasta leksaken och dels blir det inte alltid så rakt, så jag beslöt mig för att köra med godis. Första och andra passet gick klockrent. Tredje och fjärde passet började han helt plötsligt ta världens hopp på slutet av brädan. Eftersom jag hade skål fick han ju belöning i alla fall men de gånger han inte hoppade fick han extra belöning från mig och massor av bus. Men under femte passet hoppade han 95 % av gångernaL Oavsett hur långt från brädan vi startadeL Så på de få pass vi körde hittade han en perfekt teknik för att hitta avstamp så att han kunde ta ett jätteskuttL Känns inte som en bra början på vår RC träning… Men eftersom Milo tycker den här träningen är så himla rolig har jag bestämt mig för att fortsätta med den. Så i helgen beställde jag en manners minder så att jag kan belöna bara bra försök. Jag smygtränade i helgen med hjälp där belöningen från skålen uteblev när han hoppade, vilket var många gånger på raken! Söta Milo ger inte upp i första taget utan gasar på i alla försök trots utebliven belöning. Min tanke är att om jag kan få honom att verkligen förstå redan nu hur han ska utföra sitt beteende så borde jag ha mycket igen sedan när jag väl börjar höja brädan?.  Jag har som sagt ingen erfarandehet av denna typ av träning men Milo är en smart hund som vill göra rätt och som gärna kämpar på fast belöningen uteblir.

Jag får återkomma med hur det går när vi sätter igång igen med träningen. Först ska vi få vår Manners Minder och sen måste Milo tränas in på den så att den drar lika mycket som skålen.  

Att åka på tävling...

...och inse att man inte kan starta, hände oss i helgen. I lördags gick "Sofiero" av stapeln men i år hölls utställningen/agilitytävlingen inte på Sofiero utan i Eslöv.

Barnvakt var fixad och jag och hundarna var på tävlingsplatsen strax efter 8 eftersom det brukar vara långa köer in till parkering och veterinärbesiktning. Banvandringen började först 9.15. Med startnummer 3 värmde jag upp Simpley redan innan banvandringen och såg då att han krummade med ryggen. Magont tänkte jag eftersom han får det lite då och då. Det brukar dock gå över ganska fort och jag var säker på att det skulle släppt till efter banvandringen. Men efter banvandring när jag tog ut honom ur buren såg jag att det inte alls var magen som spökade utan han hade fått nackspärr igen… Precis som de andra gångerna detta har hänt kan han inte titta åt höger utan bara åt vänster. Kallar man på honom från höger vänder han hela vänstervarvet runt. Dessutom har han jätteont och vill helst bara gå och gömma sig och vara i fred. Så det enda jag kunde göra var att stryka oss från tävlingen. Så snopet när man redan där lagt 3 timmar på morgonen för att ta sig till tävlingen i god tid och var ”startklar”. Så vi vände hem utan att få något uträttat. Fast med Milo fick jag något uträttat då vi träffade Birgitta, hans uppfödare. Hon mätte honom och fick manken till 39 cm. En bra agilityhöjdJ

Simpley stackarn fick behandling på eftermiddagen men nackspärren släppte inte helt utan han har varit dämpad hela helgen. I lördags var han riktigt låg, trots att han blev behandlad, igår var han något bättre men fortfarande dämpad. Idag ska han behandlas igen och förhoppningsvis släpper det helt då men det blir några lugna dagar nu. Stackars liten, han har så mycket otur hela tiden…